Halvhjärtat hejdå.
Jag borde egentligen göra mig iordning nu. Ska hem till QX-N och dricka vin under massa filtar på hennes balkong.
Jag borde vara glad men jag kan inte. Tårarna vill inte sluta rinna och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag vill inte mer.
Häromdagen hörde jag någon annan säga samma sak, "jag vill orkar inte ha det såhär längre. Om det ska vara såhär vill jag inte leva längre". Det kändes ända in i själen och det skar i hjärtat.
Hon som sa det är så fin, hon är så underbar och så vacker både innuti och utanpå. Så stark. Fantastisk. Fantastisk är ett ord som inte många får av mig. Det är mitt vackraste ord.
Hon har så ont, fysiskt ont, och det kan jag aldrig föreställa mig hur det känns. Men, jag vill ta hennes smärta, jag vill dra den ur hennes kropp och in i min egen för jag vill att hon ska få må bra, hon som verkligen, verkligen förtjänar det.
Jag vill inte höra henne säga sådana saker, jag vill höra hennes skratt och se glädje i hennes ögon. Jag önskar att jag kunde, jag önskar att jag kunde ta över hennes smärta och att den skulle få förgöra mig istället.
Det är så jävla orättvist.
Jag minns en gång för ett par år sedan då jag skrev massa konstiga avskedsbrev till folk och det känns ungefär så nu igen. Som att det finns så mycket jag vill säga men som aldrig någonsin kommer komma fram till rätt person, så istället så skriver jag det också får den som vill läsa.
N, min vackre, vackre bästaste vän... Jag tror inte du vet eller någonsin kommer förstå hur mycket du betyder för mig. Vår vänskap är det allra finaste jag någonsin upplevt när det kommer till vänskap och jag älskar varje stund vi haft tillsammans. Senaste tiden har jag varit förvirrad och mitt minne sviker ganska ofta, men jag kommer alltid att minnas det vi haft. Jag minns alla kvällar vi haft med "bara ett soffbord" emellan, jag minns känslan när musiken kommer till oss och vi skapar magi med toner och text som passar bättre ihop än vi själva förstår. Jag minns hur ont det gjort i mig när du gråtit och jag minns hur skönt det var när du höll om mig när jag bröt ihop på väg hem från festen hos R.
Jag vet också att de månaderna vi bodde ihop är de bästa jag nånsin upplevt, de slår allt och även om vi inte var sambos på ett "riktigt" sätt så var det mer kärlek mellan dessa väggar än jag nånsin haft hemma innan. Iallafall från min sida sett. Jag älskar dig!
L, världens bästa cellist. Jag är ledsen om jag stött bort dig och inte pratat med dig men jag har bara inte vetat vad jag ska säga. Jag vill inte smutsa ner i din vackra värld och jag vill inte att du ska fundera över mig eller må dåligt för att jag gör det. Jag vill att du ska ha det bra! Vi är så otroligt olika du och jag, men trots detta så tycker jag om dig. Jag hoppas att du och N får det underbart tillsammans och jag är uppriktigt jävla skitglad för er skull! På riktigt!
A, jag kunde inte göra annorlunda. Jag kunde inte det. Jag kanske hade velat men det gick inte, jag kunde inte ta emot det du ville ge och allting blev liksom bara alldeles för mycket och jag ville både fly och stanna kvar på samma gång. Jag vill inte att vi aldrig mer ska höras, för du ger mig trygghet och värme som jag inte trodde var möjligt att någon ville ge mig. Jag vill spara det vi har, det kanske går att plocka fram det någon gång igen, vad vet jag?
Vackraste, det var länge sedan jag såg dig nu för du är fortfarande långt, långt borta och när du kommer hem så kommer jag inte vara kvar i Gbg så vem vet om jag kommer se dig igen?
Iallafall så är jag glad, jag är så jävla glad att jag lärt känna dig och att du kom in i mitt liv som en virvelvind och rufsade om i mitt inre så jag kände mig levande igen, även om det levande mest bestod av tårar...
Jag minns starka ögonblick, som säkert inte är starka för dig på samma sätt som för mig men jag hoppas att du minns mig iallafall litegrann. Du är och kommer alltid vara Vackraste, iallafall för mig.
Och Du, du som jag inte kan nämna vid namn för att jag bara inte kan med att smutsa ner dig på det sättet.
Du som väckte saker inom mig som jag trodde hade dött ut för länge sedan och fick mig att blomma igen, blomma på riktigt och känna så mycket att jag trodde att jag skulle sprängas. Du spelade musik för mig som tog sig rakt in i mitt hjärta och det gav mig mer än du anar. Orden som din hud viskade till min i mörkret kommer alltid att brinna inom mig och jag kommer alltid att minnas dofterna och när jag blundar ser jag takstukatur och kylskåpspoesi som jag tänkte skriva något vackert av men jag fick aldrig chansen.
Jag sa inte vad jag kände, jag spelade samma spel som vi pratade om den där vingliga promenaden genom ett regnigt Göteborg för vad som känns som 100 år sedan.
501 steg, och jag har sparat vartenda ett i mitt hjärta.
På ett sätt är jag glad att det blev såhär, för jag vet att jag aldrig hade kunnat ge dig vad du behöver. Men frågan är om du vet hur mycket alla de små sakerna du gjort betyder för mig? Jag har försökt att säga det men jag vet inte om det gått in riktigt. Du säger att jag är bra, du säger att jag gör bra saker, du säger att jag tänker för lite på mig själv och du ser saker som ingen annan hade vågat kommentera. Men vet du? Det var du som gjorde mig sådan.
Det var du som var inspirationen, du som gav mig den lilla energin jag haft och det var nog för dig jag överhuvudtaget andades vissa dagar.
Jag försökte skriva om dig, jag försökte verkligen. Om mitt soloprojekt blir klart någon gång ska jag i hemlighet dedikera det till dig, men bara i hemlighet för jag vill inte smutsa ned ditt namn så.
Men jag försöker fånga tonerna och melodierna som våra kroppar skrev utan våran vetskap, sångerna som våra blickar sjöng till varandra när både du och jag var upptagna med att tänka på annat.
Symfonierna som skapades mellan varje andetag, varje svettpärla och varje hjärtslag.
Det finns linjer hos dig som jag inte hittat ännu, men jag lämnar dem orörda för någon som har mer att ge än jag.
Du är speciell, DU är FANTASTISK. Jag önskar att jag haft modet att berätta det för dig.
Kommentarer
Postat av: Svalka
Vet inte vad jag ska säga mer än det jag redan sagt. Du är min bästa vän.
Postat av: Elwah
DU är fantastisk. Jag önskar du visste det också. Precis som med M, jag vill ta hennes smärta ifrån henne och låta henne vila och jag skulle göra vad som helst för att kunna göra det för dig med.
Jag har aldrig blivit så fascinerad av någon, aldrig kunnat visa vem jag är på riktigt så lätt för någon på så kort tid som med dig. Du låter en bli din vän så självklart och lätt.
Du ställer alltid upp för dina medmänniskor på ett sätt jag aldrig sett någon annan göra förut.
Jag kommer alltid betrakta dig som en underbar människa som förtjänar, och kommer få, ett underbart liv.
Postat av: Sajkoh
Du sitter mitt emot mig nu.... och jag vet att du får stanna. Och du vet det också. Ta farväl är jobbigt och svårt men nu måste du inte det längre. Vissa saker kanske är dags att ta farväl av ändå.
Trackback
