Bluenote

Har haft karaoke ikväll, det gick sjukt bra men jag orkade inte ens känna någon glädje. När T visade mig kvittot med kvällens försäljning kände jag ingenting, jag såg siffrorna, såg att det var sjukt bra men jag kände inget.

Alla snälla ord från alla människor betydde ingenting.

Jag vann iallafall över matmonstret idag. Eller ja, det beror ju på hur man ser det iofs...

Har hetsätit men inte spytt eftersom att läkaren igår sa att det var pga bulimin som min röst är som den är. Därför blir det inget mer kräkande men däremot kommer jag inte sluta hetsäta, det är ingen idé.

Jag ska nog äta ihjäl mig, bli ännu tjockare och äckligare och bli så fet att ingen kan ens titta på mig, än mindre röra vid mig, utan att må illa. Ja, det ska jag bli. Plåga mig själv med att äta saker som jag inte ens tycker om och svälla upp som en tjock och äcklig gris. Äta, äta, äta.

Jag hatar egentligen att äta. Det finns väldigt få saker som jag egentligen tycker smakar bra (typ sushi och popcorn, thats's it), men det spelar ingen roll. Ska äta mig till otrolig snuskighet iallafall så att ingen någonsin kan se på mig med annat än avsky i blicken. Så det så.

Då har jag inget annat att skylla på sedan.

Jag önskar att jag var någon annanstans nu. Önskar att jag var i min vackra drömvärld bland takstukatur och fina fönster. Önskar och längtar och vill.

Det är över. Eller?

"Vi hörs".

Natt.