Ibland undrar jag om jag är död?
Ingen skola för mig idag, var uppe så jävla sent och ångestade mig inatt att jag verkligen, verkligen inte orkade gå upp. Dock gick jag upp ändå, ungefär samtidigt som skolan drog igång också ångestade jag mig ännu mer med vräk och snusk och ont i kropp och hjärta. Detta håller inte längre.
Jag måste få nya mediciner, något direktverkande, något som hjälper mig på riktigt och som kan få bort den där ångesten som kommer så plötsligt. Jag håller på att döda mig själv och de senaste dagarna har det känts närmare och närmare att verkligen göra det. Jag tror att det är det jag vill...eller är det bara det sjukdomen vill? Jag vet inte.
Funderar över att åka till psykakuten men jag vet inte, vill inte gå ut. Är svullen av vräk och varm och otäck och jag hatar mig själv över allt annat på jorden just nu. Jag vill ha mediciner, inte för att bli frisk men för att SLUTA MÅ DÅLIGT!!! Vill inte må alls, vill bara glida omkring i ett rosa fluff och vara låtsasglad utan att veta att jag låtsas.
Mina fingrar är svullna som små korvar.
Jag trodde jag skulle dö igår, J fick en panikattack på jobbet och jag kunde inget göra. Kunde inte hjälpa henne.
Det slutade med att jag ringde H som hade Stesolid hemma och N fick ta taxi (1063 kr) och hämta dem. Jag lyckades trycka tillbaka min egen ångest men fick ju givetvis igen det senare.
Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag sitter här och svullnar och vet inte vad jag ska göra.
Katten är rastlös och vill slåss med hundarna men det vill inte de så han börjar spinna och slåss med mitt ben istället. Lilla katten... han blev utlåst i trapphuset inatt. Han jamar roligt, drar ut på sina "u" i Mjau, fast det låter mer mja-ooooo-uuuuuuu när han pratar. Sötgrisen.
Ta dig i kragen nu tjejen. Gör ngt.
Kommentarer
Trackback
