Bluenote

Klockan är fem och jag äter kex och är snorig och egentligen borde jag sova. Jag ska sova, snart...jag ska läsa litegrann först bara.

Jag ska ha en fin söndag och inte sova bort hela dagen bara för att jag inte är klok nog att lägga mig i tid.

Tänkte åka in till stan med papper och penna och en bra bok och lägga mig i nån park och titta på folk och bara mysa, umgås med mig själv-hur dumt det än låter.

Antagligen så är det bara en dålig ursäkt för att jag inte har någon att spendera min dag med men det skiter jag i, jag inbillar mig att jag behöver ensamtid på en gräsmatta.

Jag funderar över den här bloggen, över hur patetisk den får mig att framstå. Jag skriver ju bara om det som är dåligt och jobbigt men jag glömmer skriva om det fina. Jag glömmer skriva om de gånger när jag faktiskt fylls med hopp, de gånger när bröstet bultar och hjärtat vill sprängas av kärlek till underliga små ting som egentligen saknar betydelse men som blir stora för mig just då. Som i Slottskogen igår (förrgår, beroende på hur man ser det) när Trubadur-C spelade gitarr och vi sjöng och en liten kille på kanske 3 år blev så otroligt fascinerad av gitarren att han ställde sig och dansade för oss, jag glömmer skriva om den obeskrivliga känslan jag hade på klubben i tisdags när ögonen fylldes av tårar för att allt var så vackert och det var så mycket fina människor där och jag hittar inte orden för att beskriva känslan när hela publiken sjöng stämmor till Trubadur-C´s låt eller när hela publiken ställde sig upp och lallade med på befallning av en av artisterna. Känslan av att jag faktiskt har skapat det där, hade det det inte varit för mitt initiativ hade klubben inte funnits men nu gör den det och den är bra, och den ska bli såååå mycket bättre!

Jag glömmer sådana saker, jag tror jag måste bli bättre på att skriva ned dem.

Allting är inte alltid skit, även om det oftast känns så när jag skriver. Men, jag är en envis sate, jag ger mig inte i första taget. Ett par fingrar i halsen stoppar inte mig från att drömma, från att kämpa.

Jag ska fasta nu, fram tills på torsdag. Det behövs för kroppen gör ont efter allt gluten och laktos jag satt i mig senaste dagarna. Jag ska fasta och jag ska klara av det och jag ska känna mig lätt i veckan som kommer, jag tror att jag är motiverad och det är bra.

Jag är förövrigt fångad i en bok. "Ligg hos mig" av Joanna Briscoe, herregud vad den är bra!

Sättet hon beskriver känslor på tar mig med storm och det är en plåga varje gång jag tvingas lägga ifrån mig boken. Hon skriver så rakt och ärligt men ändå fantastiskt utsmyckat om allt från äkta kärlek till ren och skär kåthet och hon beskriver på ett sätt som gör att man dras in i historien. Man hamnar där, är där, man är med.

Läs den säger jag bara, läs den!

Nu ska jag läsa vidare iallafall, och fundera lite över hur jag ska ta mig an en situation som jag eventuellt kommer hamna i om jag väljer att göra det. Hur snäll ska man vara? Och kommer den eventuella snällheten att uppskattas?

Jag vet inte...jag ska tänka på saken.

Natt/morgon!