Bluenote

Jag orkar inte berätta om mat och hetsande och ont i kroppen av kolhydrater. Jag orkar inte drömma och lägga upp planer. Nu gör jag bara istället, utan att tänka. Fasta fram till Danmarksresan och mat ska inte ha med straff att göra längre. Det är ju därför jag äter. För att straffa mig själv.

Träffade personliga ombuden idag och jag är glad att min mor tjatade på mig att skaffa ett sådant. Eller två, som jag faktiskt har. Den ena tjejen är för övrigt sjukt snygg och jag känner mig pervers och äcklig varje gång vi ses eftersom jag tänker oanständiga saker om henne, men det vet ju inte hon så det är nog ingen fara.

Idag lade vi upp budget och de fick allt att låta så enkelt! Först blev jag irriterad men sedan så tänkte jag att det faktiskt kanske är så enkelt? Tänk om det är det? "Nu har du en tight budget så nu kan du inte handla hur mkt mat som helst". Egentligen så är det ju så enkelt. Jag ska göra det enkelt iallafall. Så här kan jag inte ha det längre. Och hur ont andra saker än gör så gör inget frossande i världen det bättre. Så är det faktiskt.

För övrigt så saknar jag N sjukt mkt. Saknar vår vänskap och hur nära vi var. Känns inte som att vi någonsin kommer hitta tillbaka till det, även om vi fortfarande är vänner.

Nåja, sova nu.

Natt.