Bluenote

Men iallafall, vi hade konsert idag. Det var roligt och det gick bra, dock kändes det som att jag kände för mycket när jag sjöng Hello så jag tror ärligt talat inte att det lät så bra... Även om folk säger det.

Höll för fan på att börja gråta när jag stod där bara för att den låten är så precis rakt in i hjärtat och betyder så mkt för mig att det nästan gör ont att sjunga den.

Såg mig själv på kort nyss... Fyyyy fan. Jag måste fasta nu. Fram till söndag. Jag kankankan!! Och vill. Då borde det inte vara problem. Kan äta frukt om det skulle vara jättekris.

Käkade på Burger King med M idag innan konserten, och så hände det sjukaste ever när vi var där. Ett telefonsamtal som kom som en chock, eller ja, inte innehållet i samtalet, det var inte chockerande alls-men däremot att samtalet kom över huvudtaget.

Jag fattar ingenting och jag försöker att inte försöka fatta något heller för jag orkar inte analysera och tänka. Det tjänar inget till men kostar troligen bara massa tårar. Bäst att låta bli.

Ändå så blir jag lite glad... det är nog fel av mig. Riktigt fel. Och om det inte är fel så lyckades jag nog göra om det till att bli fel så det är kört i vilket fall... Bra, nu har vi rett ut det.

Jag ska sova nu, för jag kan inte ens tänka klart och än mindre skriva.

Kan inte sluta tänka på det ändå. 2 min samtal och så går hjärnan på högvarv. Men som sagt, det behöver den inte göra för det finns ingen anledning och allting är som det ska. Eller ja, som det är iallafall. Om det är som det ska det vet i fan.

Godnatt.