Bluenote

Dagen gick åt helvete. Låg i en park i fyra timmar och läste med ångesten viskandes under skinnet på mig och mellan varven tappade jag bort mig själv mellan raderna, trodde att jag också var fantastisk precis som kvinnan i boken, blev kåt och desperat av de erotiska beskrivningar och skickade ett tafatt sms som borde ha stannat kvar i min förvirrade hjärna och aldrig hittat ut i etern och svävat iväg till en telefon i...ja, vart egentligen? Inte i närheten av mig iallafall.

Och de uteblivna svaren skriker som onda demoner inom mig.

Och han är rädd för mig, ja inte han, men en annan han. En han som har sagt att han älskade mig, som t.o.m. har sagt att han en gång hade velat att vi bodde ihop i framtiden, som sa att han var stolt över att jag var hans.

Rädd. För mig. Tror att jag vill skada honom fysiskt. Det skulle jag aldrig göra!!! Jag, som inte ens kan döda en jävla spindel, HUR skulle jag kunna skada en annan människa??!

Jag skulle aldrig ens drömma om att göra något sådant, aldrig någonsin. Mina tankar är inte så mörka. Visst, jag kan skada, men det är mest mig själv jag skadar och det får räcka så. Jag hatar ingen annan än mig själv, 

För övrigt så blev det ett par ytliga och fåniga rispor i armen nu på kvällen mellan hetsande och tårar, smärtan var för stor och jag orkade inte försöka stå emot. Det kanske blir några till, vad vet jag.

Jag vill ha cola light men jag orkar verkligen inte gå någonstans. Hela kroppen är matt, slutkörd, tömd på energi och jag vill bara sova. Jag vill sova i ett vitt och ljust rum och vakna när jag mår bra igen.

Som i sagorna, vakna av en kyss och sedan är allt bra.

Antingen det eller så vill jag fly. Till Norge. Jag tänker mer och mer på I, inte så att jag saknar vårt förhållande men jag saknar kontakten vi hade, det där som inte gick att förklara. Det själsliga bandet som höll oss samman, tystnaden som talade mer än vad orden gjorde och jag saknar att ligga i sängen och höra hans knappande på tangenterna mitt i natten. Det finns nog inget som kan göra mig så trygg.

Jag saknar hans alldeles för långa utläggningar om allt och inget när han ska förklara något och jag saknar att jag alltid blev så irriterad för att han aldrig kom till saken. Jag skulle göra nästan vad som helst för att bli irriterad igen, typ.

Jag saknar de första gångerna jag såg honom och jag saknar hur marken gungade under mina fötter när hans ögon mötte mina. Jag saknar honom.

Kanske är det för att känslorna påminner så mycket om varandra, kanske är det för att det förvånar mig att jag kan känna igen, vad vet jag.

Jag vet inte om det kommer bli någon sömn inatt, borde verkligen, verkligen ta och städa men jag vet bara inte vart jag ska finna orken.

Jag ska iallafall lyckas fasta nu, ingen mat innan torsdag. Inga undantag. Det finns ingen anledning till att äta dessa dagar. Imorn jobbar jag, tisdag är jag iofs ledig men jag ska fixa här hemma och jobba på filmen för klubben och skriva och kanske åka ut till havet eller något i den stilen...vi får se. Onsdag är det jobb och sångkurs och torsdag blir det jobb på eftermiddagen.

Det blir mycket jobb denna månad, det är bra eftersom det verkar som att jag knappt kommer få jobba alls mer i sommar... Så det kommer behövas, verkligen.

Jag är så trött. Jag måste ha cola.