Bluenote

Jag hatar att matmonstret fick mig även denna dag, jag hatar att det som skulle bli en fin dag urartade precis som vanligt och jag orkade inte ens leka frisk. Jag och A skulle ju träffas förut men det som skulle bli en mysig stund på stan blev inget annat än ett idiotgräl om ingenting.

"Och en doft i mina lakan ska bli allt du lämnar kvar, för att påminna mig kalla nätter om att jag gjorde precis tvärtemot vad jag vill" sjunger Loke i en av sina låtar och det har han så rätt i. Jag gör tvärtemot vad jag vill.

A sa att han på något sätt ville att jag skulle bli jätteledsen när han sa att det kommer dröja länge innan vi ses igen, men jag visade ingen reaktion. Jag var tyst och likgiltig som att jag inte brydde mig. Så är det inte.

Dock är jag duktig på att inte visa något utåt. Innuti skrek jag av rädsla att förlora honom och jag ville inget annat än att be honom stanna kvar och jag ville lova att jag ska bättra mig och bli normal och värd att umgås med och att jag ska prioritera om och att jag lovar att göra allting bra. Egentligen var allt jag ville ha en klapp på huvudet och en varm kram så jag får känna att jag lever men jag klarar inte av att visa att det är de sakerna jag behöver. Jag klarar inte av att sänka garden, visa mig liten, visa mig svag. Svagast förlorar, har jag hört.

Idag blir skriverierna osammanhängande svammel, men det får vara så nu.

Jag köpte skivor idag, 4 st. Letade efter en låt som är minnen och vackerheter från något som aldrig egentligen funnits, men hittade den inte. Hittade däremot två andra skivor av samma band som jag köpte och även två skivor från en annan artist, även denna väldigt minnesframkallande och då särskilt en låt. Nu sitter jag här och vågar inte lyssna på dem för jag tror att jag kommer bryta ihop då och det orkar jag inte. Jag klarar inte av de tonerna inatt. Jag klarar inte av att känna minnena inatt.

Jag hade en trevlig kväll fram till matmonstret högg mig, vilket iofs var ganska tidigt på kvällen. Men iallafall, jag, M, Elwah, Jazz-E, Jazz-K och trubadur C var och lyssnade på Lärar-A och hans jazzband och efteråt så gick jag och Trubadur C till TinTin och fikade. Vi pratade massor och varje gång jag träffar honom kommer jag på hur mycket jag saknat honom. Vi har det alltid så jäkla mysigt ihop. Sen blev det hetshandling och jag missade sista vagnen och fick åka taxi med en chaufför som berättade hela sin livshistoria och alla sina kärleksproblem.

Suck. Som att jag har råd att åka taxi...Som att jag har råd att hetsäta förresten. Ha!

Nu får det iallafall vara nog, jag klarar inte detta längre. Jag har inga pengar kvar och ingen ork heller. Jag undrar hur mycket kroppen egentligen tagit skada av allt hetsande och kräkande.

Imorgon börjar fastan. På riktigt denna gång.

Men nu, sova.

Förresten, min mor är underbar. Jag säger det för sällan men jag älskar henne över allt annat.