Bluenote

Jag har inte kunnat skriva på ett tag, vårat eget nät har ju som bekant legat nere och nu har även grannens (som vi snyltat på under tiden) slutat fungera...

Idag har iallafall jag och N varit och skaffat varsitt mobilt modem (eller vad fasen det nu heter) så nu kan jag äntligen använda internet som folk igen... Skönt! 

Det har varit ett par dagar i hetsandets tecken, matorgier från morgon till kväll och jag har knappt vetat vart de börjat eller vart de slutat, om det ens funnits någon början eller slut? Det kanske bara har varit en liten paus då och då för sömn? Vad vet jag... När det blir sådär så känns det inte som att det är jag själv som bestämmer, matdjävulen tar över min kropp och styr mina tankar, känslor och handlingar och när man tänker på det såhär i efterhand så låter det ju faktiskt alldeles stört... Skulle jag vara två personer?

Ja, det är faktiskt så det känns. Inte så att jag är två olika personligheter med olika namn, jag är ju alltid Cie, men jag har två olika sinnesstämmningar som tillåter mig att göra olika saker på något sätt och jag hatar när den där alternativa personligheten tar över. Hon tänker inte logiskt.

På vilket sätt skulle det vara logiskt att det är bättre att, efter en frukost bestående av scones, cream cheese, ost och chailatte, fortsätta vräka i sig mat hela, hela dagen-när målet är att gå ned i vikt? Hur kan det vara logiskt att vräka i sig under flera timmar utan att kräkas, och kräkas först efter flera tusentals kalorier senare? Det kan inte vara logiskt! Det finns ingen logik i det hela!!!

Jag svimmade i skolan idag igen. Jag svimmade ju för ett par dagar sedan och sen dess har jag känt mig lite smått underlig i kroppen. Satt på lektionen idag och först kändes det som att jag blev jättejättetrött helt plötsligt, sådär trött så att det liksom inte gick att hålla ögonen öppna längre. Jag trodde att det var så också men jag fattar i efterhand att så inte var fallet.

Försvann helt och hållet under några minuter, försökte fokusera på mobilen (sms) och på vad läraren pratade om men det var lönlöst, jag var borta. Vaknade två minuter senare eller något och mådde okej igen. Skumt.

Och nu sitter jag här och mår skit med svullen mage, svullet ansikte, svullet allting och önskar att jag fick sova en vecka så att all denna svullenhet kunde försvinna så att jag kunde börja om på nytt! Det är så svårt att ta sig i kragen när kroppen inte känns ok, just nu undrar jag hur jag ens ska kunna fokusera på att sjunga när det känns som att hela jag är en enda stor mage. Det är precis den känslan som sätter igång en ny hetsattack, jag vet ju att om jag stoppar något i munnen så kommer ångesten ersättas av en lust att proppa mig så full så att jag inte längre känner något, och den känslan kommer i sin tur att ersättas av en längtan efter att tömma mig själv på precis ALLT som finns där innuti och när jag sedan spyr och det inte fungerar så är det bara att börja om igen. JAG ORKAR INTE LÄNGRE!!! Kanske är det värt det? Kanske är det värt att stå ut med den hemska, rivande, bultande, brännande känslan som rasar i mig just nu, kanske är det värt att vänta ut, rida ut stormen...för att se vad som kommer efteråt?

Det kan ju hända att det gör mig lite starkare. Kan jag stå emot en gång så borde jag kunna göra det fler gånger, eller hur?

Jag har en ny plan (den har vi aldrig hört förut...) som ska sättas till verket efter fastan (som kommer få äga rum fr.o.m. lördag och fem dagar framåt eftersom vi ska iväg å spela på begravning tors-fre) och det är 500 kcal/dag uppdelat på 5 måltider. Only fruit and vegetables. Inget annat.

Nåja, ska kika på skolarbete nu.