Ovälkommen.
De beter mig som att jag vore pestsmittad och det gör så jävla ont.
Fattar de inte att jag är precis samma tjej som de en gång lärde känna, bara det att jag mår dåligt just nu?
Jag vill inte förlora de jag älskar mest av allt, men jag tror att det redan är gjort.
Jag måste härifrån en stund, känner mig ovälkommen och oönskad i mitt eget hem. Som att jag är det lilla, trotsiga barnet som ingen vill veta av och som bara är i vägen.
Kommentarer
Trackback
