Bluenote

Idag har varit piss på så många sätt att jag inte ens orkar ta upp dem, vi får se vad som händer och vad jag har ställt till med... Det enda jag orkar skriva om är att det ur hets-synpunkt varit den sämstaste dagen på flera, flera år. Jag tänker vara helt ärlig nu, och det tänker jag vara av två anledningar. 1. Jag hatar att dölja saker för de jag älskar. 

2. Kanske kan det förhindra liknande katastrofer i fortsättningen.

Det började redan imorse med en försovning, tänkte att jag skulle hinna med en frukost på Espresso House innan jobbet men givetvis så gick det precis som jag nog egentligen väntat mig från början...åt helvete.

Jag vet ju att jag inte kan äta den där frukosten och vara cool med det, jag har ju aldrig lyckats hittills så varför nu liksom?

Med frukosten så bröt helvetet ut och hela dagen blev till en orgie i mat och godis (jag vet inte hur mycket jag lagt ut på det hittills denna månad, det rör sig om tusenlappar iallafall) som liksom aldrig ville ta slut.

Försökte jobba och vara en bra assistent men jag tror att det misslyckades ganska rejält...

Spydde lite på jobbet en gång, käkade på Mc Donalds med N på hemvägen (han var med på jobbet, mer om det sedan), köpte godis på hemvägen, åkte in till Sense för att plugga och åt av deras buffé, höll på att spy innan jag ens hann in på toa... Åkte hem igen, handlade på Konsum och frossade hela natten.

Magen är svullen, kroppen likaså. Munnen är full av blåsor och tungan värker. Jag kan inte ens le utan att det gör ont. Halsen ska vi inte ens tala om hur den ser ut och känns och jag har varit hes i över en vecka nu... Underbart.

Det måste komma en vändning, detta kommer innebära döden för mig annars. På riktigt.

Nåja, jag tänker faktiskt inte bara skriva om tråkigheter idag utan även om ett par roliga saker. Som att N var med på jobbet och vi övade på låten inför begravningen på fredag.

Jag vill bli sångpedagog, herregud vad otroligt jättemycket jag vill det! Jag hade en "lektion" med Jobb-M idag och det var en sån sjuk upplevelse när jag insåg att jag faktiskt hade något att säga. Att mina ord betydde något, att hon tog till sig, förstod och lyckades. Självklart var det inte bara tack vare mig hon lyckades så bra, det var ju hon som gjorde jobbet, men något rätt måste jag iallafall ha gjort... Jag minns speciellt en sak faktiskt, ett hallelujah-moment där bitarna föll på plats, hon förstod mig och sjöng exakt så som jag ville... Det var verkligen underbart!

Jag vet inte hur det ska gå till, men jag SKA bli sångpedagog. Jag SKA.

Jag vill egentligen skriva mkt mer men jag är så trött att ögonen nästan faller ihop...ska nog ta mig lite sömn nu.

Imorgon ska vi åka till Jobb-M's föräldrar och sova där tills fredagen pch begravningen, vi ska tydligen bli bjudna på räkor och vin på kvällen och det ska bli trevligt.

Jag ska inte äta NÅGOT innan dess, och det blir promenad till skolan imorn. Ja, det blir det.

Men nu..somnar jag....

Natt.