Fasta i fem dagar, ja tack.
Har sån jävla ångest över skolan att det inte är sant. Riktig ångest alltså, inte ångest som man kan slänga ur sig att man har "ångest över vad jag ska ha för skor på lördag".
Jag orkar dock inte vara vaken hela natten och skriva, och jag tror inte det skulle göra nån skillnad om jag var det heller.
Jag funderar på om jag bara ska ta och lägga mig i sängen och tänka på vackra saker, minnen, stunder som jag sparat. Det är sällan jag vågar plocka fram sådana stunder och uppleva dem igen, det gör för ont att veta att de kanske inte kommer tillbaka på riktigt igen.
Men hey, de kanske kan skapa lite lycka en stund innan John Blund kommer iallafall! Eller så kanske jag ska fantisera, dagdrömma, leka tankelekar med mig själv... Vill iallafall koppla bort hjärnan och sätta den i standby-läge en stund.
Gör så dumma saker när jag spytt duktigt, trycker alltid i mig lite igen då av någon anledning. Eller ja, lite och lite...en hel del snarare, som jag inte orkar spy upp för det mesta. Jag lovar och svär att jag ska fasta fram tills festen nu. Festen på lördag, alltså. Eventuellt kan jag äta lite nötter på onsdag men inte mer än så. Jag ska dricka thé och buljong och inte äta något med tuggmotstånd alls. Jag har vräkt så mkt idag att det verkligen är sanslöst. Nästan ett paket bröd nu på kvällen efter kräkningen också och jag orkar inte vispa hals en omgång till idag. Orkar inte.
Jag ber till alla högra makter att Matmonstret inte vaknar tillsammans med mig imorn utan att jag lyckas kväva honom med kudden i sömnen så jag får leva med leenden imorgon istället. Jag vill det.
Jag vet att världen är vackrare utan hetsande. Jag vet att allt jag tryckt i mgig idag ger en viktuppgång men jag vet också att fasta i fem dagar ger kroppen chansen att ge igen och det ska jag ta tillvara.
Men nu, nu ska jag sooooova i hela 6 h för en gångs skull. Fy faaaaan vad göttigt!
Natt.
Kontroll gumman. En vacker dag hittar du den kontroll som ligger i dig redan. En dag vinner du över matmonstret, och jag vill inget hellre. En dag kommer du förstå hur underbar du är. Hur du får mig att skratta som jag inte gjort på år och dagar. Samtalet i lobbyn var ett minne jag ska bära med mig, jag kände mig som en skitsnackande 14åring igen och det var underbart. Du får mig att må bra och du har räddat mig flera gånger. Du är viktig. Du har blivit en av mina bästa vänner på denna korta tid, kanske jag sagt innan, men skitsamma, så är det bara.
Senaste tiden har jag tänkt på vänskap, den är inte lätt att hitta. Så lita på mig när jag säger att du är en av de bästa människor jag känner. Annars skulle jag inte skriva så här. Du vet att jag är en ärlig person.
Var den du är menad att vara! Den du ÄR. Dina ord berör, du vet ju själv att jag kan Tvål utantill! Den kickar ass. Och jag väntar alltid med spänning på nya saker du skrivit, nytt du sjunger, nya ord.
Du berör. Punkt fan i mig!
