Bluenote

Jag vill inte sova ikväll för jag vill inte att det ska bli tisdag för jag vet att med tisdagen kommer känslor och situationer jag inte vet hur jag ska hantera och de säger att man glömmer med tiden men vissa saker sitter kvar. Känslan av att bli lämnad ensam och full vid en partbåt vid Slussen en sensommarnatt t.ex., och se sin sambo lulla iväg med Vacker Kvinna under armen på väg mot fina äventyr som egentligen skulle ha varit ämnade honom och mig. Man glömmer inte paniken och gråten i halsen, tårarna som bränner bakom ögonlocken och känslan av värdelöshet och skam. Man glömmer det inte, och man vill inte vara med om det igen.

Visst, jag vet att detta knappast går att jämföra men känslan är liksom alldeles för lik så jag kan inte undvika det, och det gör mig rädd.

Jag vill inte att mattan ska dras undan under mina fötter igen, jag vill inte känna mig fulast och mest värdelös på hela jorden.

Jag vill göra som hon tjejen i Grey's Anatomy. Vara stencool och säga "So why don't you pick me? Choose me. Love me." Sedan skulle jag också vilja vara en sådan som man faktiskt älskar mer än för en natt.

En sådan som man vill ha på riktigt. En sådan flickvänstjej vill jag vara. Trodde aldrig att jag skulle säga det men nu säger jag det, eller ja, skriver det iallafall... Jag önskar att jag vore en flickvänstjej.

Dock kommer det aldrig att hända.

Och därför så kommer det bli oj så jobbigt ett tag framöver... Jag är säker.

Jag har liksom lärt mig att ord inte är viktiga, vad man säger spelar ingen roll. Eller jo, fel... Vad andra säger till mig spelar ingen roll för jag är ändå inget värd. Lättlurad och enkel, en sådan man drar över och lurar gång på gång, medan man skrattar bakom hennes rygg och äcklas av hur smidigt det gick att få omkull henne. Usch.

Häromdagen fick jag erfara känslan av att sväva på små moln, jag tror de var rosa faktiskt och formade som takstukatur eller något liknande. Den känslan är dock som bortblåst nu.

Jag gör film till skolan och använder mig av bilder som en gång i tiden tillhörde mitt liv. Det gör ont att se.