Jag förstår inte...
"Det finns ingen kvar som bryr sig på riktigt, bara några enstaka stackare som är för snälla för att vända ryggen till och då antar jag att jag får hjälpa dem för att de ska slippa ha mig i deras närhet."
Jag hoppas inte du räknar mig som en sådan stackare, jag är aldrig för snäll för nånting. Jag är faktiskt inte snäll alls, jag är bara en ärlig person. Jag skulle aldrig omgiva mig med personer jag inte vill omgiva mig med. Och jag har sagt förut att du är en av de omtänksammaste personerna jag träffat och det står jag för. Du är rolig att umgås med och jag skrattar ofta i ditt sällskap, kanske för att vi är lika tragiska båda två? Du har ställt upp för mig många gånger och jag hoppas jag kan ställa upp lika mycket för dig, inte för att jag är "skyldig" dig det, utanför att jag vill. För att jag bryr mig. Du är en fantastisk person och en fantastisk vän. Du förtjänar all lycka i världen. Om du vill bli av med mig så får du nog kämpa hårt. Jag råkar tycka om min nya vän. Fanimej.
Fatta nångång att du inte är så hemsk. Jag kommer börja slå dig i skallen med en sån där uppblåsbar hammare varje gång jag hör eller läser nåt där du trycker ner dig själv. Du är inte värd den skiten från nån, och definitivt inte från dig själv!
"Välgörenhetsumgänge" ... du verkar ha glömt vem jag är, vem L är och framförallt vem du själv är. Vakna! Du borde ha insett vid det här laget att jag är en elak fan som inte lägger två pinnar i kors för någon såvida jag inte själv vill det.
Kan man inte få umgås med dig för att man själv vill? och också för att du är en underbar människa som inspirerar och sprider värme även om jag vet att du inte tror det själv.
