Rädd.
Vet inte varför, men jag vaknade och kände mig så jävla rädd. Messade N ang den iuteblivna inflyttningfesten pga avsaknad av gäster (jag har inga vänner kvar! Har jag verkligen sårat alla så djupt?) och när han ringde upp mig höll hjärtat på att flyga ur bröstet på mig. Vågade knappt svara, måste nog ha låtit väldigt ansträngd.
Nu sitter jag här med hetsätning och en halvtimme kvar tills jag måste göra mig klar för att åka hem till vännen A (Alltså inte A, utan en annan A) och se på Eurovision tillsammans med lite folk och N och A (de är också folk iofs).
Känns som jag inte vågar. Bara tanken på att umgås får mig att vilja sjunka genom jorden och försvinna och jag vill inte att någon ska se mig idag. Jag är svullen, fet, äcklig. Dessutom har jag inget schampoo hemma och håret ser ut som att jag gjort....ett och annat, med den frisyren, vilket för övrigt är sant. Jag vill inte sitta och le falskt och låtsas är allt är okej när jag verkligen känner att jag borde vara någon annanstans.
Jag vill dock verkligen träffa N och L, det var skitlänge sedan och jag saknar både dem och musiken så visst ska det bli kul, kul men så in i helvete jobbigt.
Känns som att jag antingen kommer vara riktigt tillbakadragen eller så kommer jag vara överenergisk och skitsocial och spela ngt jävla spel hela kvällen. Orkar inte med det!!! Inte konstigt att mina vänner försvinner från mig en efter en och att de alla plötsligt börjar kliva fram och berätta sanningen om mig. Några av sakerna tre av dem jag verkligen räknat som mina nära vänner har sagt till mig på sistone är:
*Maniplulativt svin
*Kronisk lögnare
*Egoistisk
*Gravt alkoholiserad
*Medvetet ute efter att såra
*Dålig att umgås med (dåligt inflytande, skadar)
Hur fan ska jag orka leva med mig själv när jag får sanningen kastad i ansiktet sådär?! Och tog det mina vänner 24 år att komma på hur äcklig och hemsk jag är?
A sa igår att jag inte KAN ha ett förhållande. Han har rätt, jag kommer aldrig kunna ha en fungerande relation för i en relation måste man tänka på andra människor och det klarar inte jag av. Det är bara jag, jag, jag som räknas. Hela tiden. Jag lovar att om jag var med om en båtolycka och vi höll på att drunkna skulle jag vara en sådan som tryckte ner andra under vattnet för att rädda mig själv. Garanterat.
Jag mår illa bara av tanken på mig själv!
Ska kräkas nu och sedan göra mig klar tror jag.
Oj! Detta blev väldigt underligt btw... Har lånat en telefon eftersom min inte funkar och nu skickade den iväg ett sms som inte jag skrivit till någon som jag inte känner fast från mitt nummer... Hm...
Kommentarer
Postat av: Svalka
Det är dags att ta kontroll nu, jag vet att du klarar av det och du vet att jag är din vän. Sträck på dig och bli den du vill vara.
Trackback