Bluenote

Ibland gör du mig så jävla ledsen...så har jag iallafall trott att det har varit men nu har jag insett att det nog är mitt eget fel. Jag gjorde fel igen. Du sa att jag fick en chans på mig att bevisa att jag är värd dig men jag sumpade den på ett par timmar bara. Fy fan vilken looser jag är!!! Hur i helvete kunde jag var så dum att jag gick ut med hundarna utan att höra av mig? Jag borde inte ha gjort det. Jag skulle ha ringt först och sagt vad jag tänkte göra och när jag tänkte vara tillbaka och när jag skulle ringa nästa gång. Det gjorde jag inte. Jag bara knatade rakt ut som att jag inte hade några som helst skyldigheter... Och en sådan tjej ska du orka med. Det kommer inte fungera.
Eller kommer det?

Jag har gjort bort mig nog, det räcker nu, jag måste skärpa till mig...jag vet bara inte hur.

Jag sitter här och har inte fått något alls skrivet på arbetena, hunden gnäller och jag har ont i magen och ögonen faller snart ihop av trötthet... Jag klarar inte länge till nu. Men jag måste, för jag måste kräkas och det är inget som går på fem minuter direkt utan det tar ju sin lilla tid...eller ja, långa tid med alla procedurer som hör till.
Jag vill bara sova.

Funderar på att kräkas redan nu så jag inte somnar ospydd, eller vad man ska säga. Det har hänt mig en gång och den ångesten var inte att leka med kan jag säga!!! Vaknade efter några timmar i ren panik och ville verkligen dö.

Jag blundar och skriver samtidigt, orkar inte ens hålla öginen öppna för fan!!!

Nej, kräkas nu och sedan bädda lite snabbt... Hej så länge.