Allvarligt talat?!
Nu sitter jag på Condecco på Linnégatan. Jag älskar den här stadsdelen, det gör jag verkligen. Dock är det mindre bra att jag äter en jävla bran muffin, men så är det.
Jag ska plugga, men jag måste bara skriva av mig lite nu... Jag lyckas ALLTID träffa människor jag känner när jag ser ut som värst och/eller mår som värst, så även denna dag. Dock räcker det inte med en heller, utan jag ska dra till med tre. TRE!!!
N och jag var och köpte mitt nya, fina, asgrymma, världsbästaste digitalpiano (Casio Privia 110) och eftersom det var så otympligt att bära så beslutade vi oss för att ta en taxi hem... Taxin svänger upp utanför 711 och jag står, med håret åt alla håll, en jacka som glidit upp över midjan, fula baggyjeans, osminkad och svettig-med ett piano i famnen som inte alls vill passa in i bakluckan på bilen när jag hör "Behöver du hjälp, C?"
T. Av alla jävla människor på denna jord (okej, i denna stad) så går T förbi, just då, när allt är som värst. Jag ville mest springa iväg men det vore dumt med tanke på pianot. Hur som helst så skulle han ju givetvis stå å shit-chatta en stund och jag önskade att jag kunde försvinna. Jag var nog inte speciellt trevlig utan snarare iskall och grinig, men men... Vad skulle jag vara då? Fejkat asglad medan jag försökte gömma mitt osminkade, röda svett-fejs bakom ett piano? Nä.
Senare, efter att ha lämnat pianot hemma, så satt N och jag i Nordstan för N skulle äta på BK där A jobbar. När vi satt där så tittade jag upp, och sen gömde jag snabbt samma osminkade, röda svett-fejs som tidigare så gott jag kunde... Piercing-J kom gåendes förbi, och honom kände jag verkligen inte för att träffa... Inte efter min påflugna, pinsamma fråga som följdes av en ganska självfallen diss. Nej tack! Han såg mig inte, som tur var.
Efter detta skulle jag upp till ABF för att träffa en annan T och prata om min klubb, och jag sa t.o.m. till N innan att "nu fattas bara att P är där" (P är en annan historia som nog inte ska berättas alltför noga här) och visst, givetvis så klampar jag rakt in i ett möte där P och ABF-T är med! Det bästa är att jag gick vilse på väg dit och ringde ABF-T ungefär massa gånger och frågade var i helvete jag skulle gå, eftersom jag gått vilse i korridoren... De skrattade åt mig när jag kom in.
Grattis till mig, helst vill jag inte ens visa mig ute mer idag men dessvärre är det sångkurs ikväll. Efter det ska jag åka hem och gömma mig.
Sa jag förresten att jag aldrig förut träffat någon av dessa tre på stan, bara sådär, innan? Grattis jag, som sagt.
Kommentarer
Trackback
