Bluenote

Det här har varit en vacker dag, en sådan dag som jag vill stoppa undan och spara för alltid någonstans där inne.

Jag hade kunnat skriva så mycket, men jag tror inte att det är läge nu riktigt...

Allt jag vet är bara att all den där saknaden, all den där ångesten och all den där närheten till tårar som jag haft de senaste dagarna kanske inte var befogad...troligtvis inte t.o.m. Och ja, jag väljer att se det positivt den här gången, jag väljer att se det vackra. Inte bara det vackra nu i slutet av dagen utan det vackra över huvudtaget. Jag väljer att se att jag hittade min position i gruppen i skolan idag genom att våga sätta mig vid pianot och lära ut trestämmig sång (eller ja, två ackord iaf...) och att våga ta för mig och stå för min musik, jag väljer att minnas känslan när jag såg M sjunga Burnin' Love idag på sångkursen och S ståendes bredvid spelandes på pianot, och all den härliga energin som flödade ut i rummet och som gjorde att jag fyllldes av en värme och en kärlek som jag hade glömt fanns. Jag väljer att minnas att jag inte visste vart jag skulle göra av mig själv för att det bubblade så mkt härlig lycka i mig när jag såg och hörde samspelet dem emellan och hur jag ville hoppa och skrika av glädje bara för att jag fick känna alla de där sakerna.

Jag väljer att minnas kommentarer och vackra ord från kvällen och vänner som kanske inneburit något annat än jag tidigare trott. Jag väljer att minnas samtal som kanske, kanske, kanske betyder något för någon mer än mig och jag väljer att minnas att någon sa att jag faktiskt betyder något.

Jag väljer att minnas att S var underbar idag och att jag kanske, kanske sådde ett litet. litet frö hos Sångkurs-N genom att berätta om mina egna erfarenheter.

Jag väljer att tro på det positiva och välja bort det jag inte vill höra.

Kanske kommer mörkret tillbaka imorgon, men just nu är det ljust och vackert och jag väljer att ha saker att se fram emot. Ja, det gör jag faktiskt. Mycket.

Tack. Jag log hela vägen hem. Tack.