Bakslag, och så framåt igen.
Jag sitter framför datorn med en värkande rygg och ett par gosiga djur som vill ha min uppmärksamhet. Min älskade är i duschen och vi ska se film och bara mysa. Jag är så otroligt glad att han finns.
Idag föll jag igen, långt ned. Hetsade och spydde sedan på offentlig toalett och ångesten var enorm och humöret åt helvete och jag är så innerligt trött på det.
Och jag är så trött på att ständigt oroa mig. Oroa mig för att inte duga, oroa mig för att inte räcka till, för att inte vara snygg nog, bra nog, intressant nog, för att säga fel eller dumma saker och mest av allt rädd för att allt det fina jag nu fått ska försvinna igen lika fort som det kom.
Därför är jag provocerande, jag utmanar ödet och försöker nog på något sätt få allt att bli precis så som jag inte vill ha det, bara för att jag vill ge den sjuka sidan av mig rätten att säga "vad var det jag sa".
Den friska delen av mig säger tvärtom, den säger att det är ju såhär det ska vara. Att mina extra kilon går att få bukt med genom att äta och träna rätt och att jag faktiskt är fin i min älskades ögon och att han faktiskt vill ha mig precis så som han säger att han vill.
Jag har ju fått det största som finns, jag har fått Kärleken. Det är en helt sjuk känsla.
Ett lugn på något sätt, som att man når fram till slutstationen och inte behöver hoppa på nästa tåg och åka vidare. Jag vill stanna där jag är nu. Med honom, i hans famn. För alltid.
Det kanske låter dumt, naivt, töntigt eller rent av klyschigt men jag vet inte vad annat jag kan säga för jag tror på riktigt att det är precis såhär det ska kännas. Såhär det ska vara när man hittar rätt, hittar hem.
Och jag dör inte om jag äter naturgodis till filmen ikväll, inte ens om jag äter ganska mycket av det. Och det är ingen katastrof att jag ätit 7 bitar sushi och 45 g mörk choklad EFTER kräkandet idag. Och jag såg müsli i spyan så jag vet att jag spydde så pass att även delar av frukosten kom upp (ursäkta den brutala och äckliga ärligheten, men så är det).
Jag vill bli fri nu, reda ut saker, må bra. Klara av min vardag, bli mer hel.
Jag tror att det går.
Kommentarer
Postat av: anneli
Du kommer klara det, du har allt framför dig och du har din pojkvän som stöttar dig, om jag förstått rätt.
Du bör äta, du klarar dig inte utan mat och du är fin även om du äter mer än vanligt någon gång. Tro på dig själv. :)
Postat av: Malin
Det kommer gå bra för dig, vi kommer alla bli friska en vacker dag!
Postat av: Svalka
No worries. Du klarar det om du verkligen vill, och jag vet att du vill.
Trackback
