Bluenote

Det känns fortfarande litegrann som att det inte riktigt kan vara sant om jag ska vara ärlig. Hur har jag, lilla fula, feta, betydelselösa jag, lyckats hitta en så fin karl som han?

Han gör alla de rätta sakerna, säger allt jag vill höra, berör mig på sätt jag inte trodde fanns och jag kan inte ens beskriva känslan jag får när jag vilar i hans famn. Det finns liksom inga ord som räcker till och jag vill inget annat än att bara luta mig tillbaka och njuta av hur fint allt är, hur bra det blivit och av att jag faktiskt kanske kan vara en sådan man älskar. Jag är dock så rädd för att göra fel. Jag är slarvig och stökig i jämförelse med honom och det skrämmer mig, jag måste ta och skärpa mig på den punkten så han inte tröttnar på mig. 

Här om dagen blev jag alldeles varm om hjärtat när han och N satt och pratades vid ganska länge när vi var ute och drack öl tillsammans. L var också med och det var en jättetrevlig kväll. Hur som helst så kändes det så skönt att se honom sitta där med N, se dem skratta ihop och se ut som att de trivdes. Mina två favoritkillar i hela världen. 

Jag vill verkligen få detta att fungera, jag vill inte vara någon krånglig och störd flickvän och om jag ändå är krånglig och störd för att jag inte kan låta bli så hoppas jag verkligen att han fortsätter älska mig iallafall. Det sjukaste av allt är att jag tror att han skulle göra det. Men, jag vill som sagt ändå inte vara störd eller krånglig, jag vill vara frisk och glad och bra. En sådan som fungerar normalt. Kan jag det? Ibland tror jag faktiskt att det går, ibland känner jag mig otäckt normal och jag gillar de stunderna. Visst, jag faller ganska ofta och stoppar fingrar i halsen och sådär men det känns inte längre som att allting kretsar kring det. Nu är det mer ett sätt att hålla ångesten i schack, inte ett sätt att fly verkligheten på.

Jag vill nämligen inte fly från min verklighet längre.

Jag vill leva i den och spara varenda minut för plötsligt är allting så fint, så fint!

Idag kom förresten skattepengarna, har betalat det jag kunde till F och även kunnat slutbetala pianot och betalt av en tusenlapp på en annan skuld. Det känns hur skönt som helst, verkligen. Pengar ger mig fortfarande ångest men inte riktigt lika mkt som innan och jag tror nog att det ska gå att lösa så jag klarar mig ganska så bra i höst.

Ska eventuellt få jobba i baren på favoritstället också, får se hur det blir med det men chefen sa iallafall att jag ska få jobba. Sedan om det blir i baren eller inte är en senare fråga.

Hur som helst så är det bra, för jag behöver alla pengar jag kan få för att lägga undan till Thailand. Verkligen.

Well. Nu ska jag läsa lite och sedan kramas en stund. Sedan ska det firas en månad när vi vaknar och jag tror att det kommer bli en riktigt, riktigt fin dag. Jag har köpt en ny klänning som är grön och fin med virkad överdel och jag tycker mycket om den.