Bluenote

Min kropp säger ifrån, mitt psyke orkar inte, min ekonomi går åt skogen för tredje gången. Du ska inte få mig dit. 

Visst, jag erkänner, det är inte BARA ditt fel att det blev vi två, man är ju aldrig ensam i en relation som det heter och det var faktiskt mitt beslut att bjuda in dig den där eftermiddagen när en kaka slank igenom bantningskuren och slank lika fort ned i toalettstolen som den hade gjort i magen. Det var faktiskt mitt beslut.

Men, jag ville bara ha en kort romans, inte en 12 år lång affär, för det är vad det blev till. En affär. Du har varit min hemliga älskarinna genom varenda relation jag haft och nu vill jag faktiskt inte ha dig längre. Du attraherar mig inte mer, jag tycker inte om dig. Det är dyrt att ha en affär sägs det, jag är beredd att hålla med. Vet du hur mycket tid och pengar jag lagt på att få det att fungera mellan oss?

Vi har "älskat" i snitt två gånger per dag 365 dagar om året, i 12 år. TOLV ÅR!!! Det är 8760 ggr. I snitt får jag även betala 200 kr per gång, det är ju vad du kräver. Och det är ändå i underkant, oftast blir det ju mer än så, som du vet. Alltså har jag lagt hela 876.000 kr på våran lilla affär. Vad tror du egentligen, att jag är gjord av pengar??! Det är fan nära en miljon!! Jag hade kunnat resa till Thailand flera gånger om för de pengarna, vid närmare eftertanke hade jag nog kunnat köpa halva Thailand för de pengarna om jag hade velat... Jag har skuldsatt mig upp över öronen för din skull, för VÅR skull, för visst var tanken hela tiden att även jag skulle få ut något av det. Dessvärre är det enda jag fått ett antal anmärkningar hos kronofogden. Tack för den.

Nu orkar jag inte mer, jag vill inte mer. Jag har en ny affär på sidan av mitt verkliga förhållande och det är en affär med Livet. Jag vill leva, hör och häpna! Och jag orkar inte med två affärer på samma gång, det går faktiskt inte. Jag är ledsen, men så ser verkligheten ut.

Jag säger inte att det kommer bli lätt att lämna dig, när allt kommer omkring kan du faktiskt vara ganska tilldragande och det särskilt i mina svaga stunder. Eller i mina lyckliga när jag tänker efter... du har en förmåga att fånga min uppmärksamhet när som helst. Det kommer inte bli lätt men det ska gå, det ska det. Jag ska lyckas lämna dig och allt som har med dig att göra. Och jag börjar nu med en gång med att säga att imorgon så träffas vi inte. Det spelar ingen roll hur tråkig min morgondag kommer vara, eller hur ensam jag känner mig. Du har inget att ge mig iallafall.

Tack för dina uppriktiga försök att lindra min ångest, stundtals har du faktiskt hjälpt mig men de stunderna är dock mycket få. Men tack iallafall. 

Nu går jag, Fru Bulimi, och du får stanna kvar.