Bluenote

Hinner inte skriva så mycket nu, ska snart åka iväg å repa. Jag vet inte varför men detta känns som en hemsk, hemsk dag. Det känns som att jag bara står utanför allting och tittar på, som att världen är full av hemligheter och att jag är den enda som inte får veta. Jag tror jag börjar bli paranoid, på riktigt. Känns som att de jag älskar mest (bandet) ser ner på mig och spottar på mig medan jag ligger, vet inte varför men det är så. Kalla det förakt, kalla det äcklande, kalla det vad du vill men jag tror bara inte att jag passar in längre. Kanske är det för att jag innerst inne är en så hemsk och elak och självisk människa? Charma... What goes around, comes around...

Längtar tillbaka till min drömvärld men något säger mig att jag besökt den för sista gången. Är det bara en känsla, eller grundar det sig på enkla, enkla fakta?

Jag vet inte. Jag vill bara tro att jag har fel.

Nåja, dax att leka människa igen.