Bluenote

Har lyckats förstöra en hel dag på mindre än en timme...

Hetsat bröd och naturgodis och alla som vet ngt om bulimi vet att det givetvis är svårare att kräkas om man inte satt i sig jätteenorma mängder. Visserligen var detta enorma mängder, men inte ens i närheten av hur det kan vara när det är som värst...

Spydde det jag kunde iallafall men känner mig svullen och otäck sedan gårdagen iallafall och nu är hela dagen förstörd. Jag ville känna mig tom och fri på festen imorgon, för att det ska kunna hända krävs minst 48 h fasta och det är ju kört för länge sedan. Tänkte att det kanske kunde funkat med idag och imorn matfria iallafall, men även det sumpade jag...

Nu vet jag inte hur det kommer gå, men jag antar att jag får försöka stå ut ändå på ngt sätt...

Det är en så sjuk känsla att hålla i skivan med 9 alldeles egna (eller ja, bandets iallafall) låtar och veta att detta har vi fixat själva! När jag var liten så drömde jag om att bli sångerska, om att kunna beröra med mina egna texter och att kunna ge något till andra människor. Jag trodde inte att det skulle bli verklighet. Visst, vi har inget maffigt kontrakt, vi har inget avtal med Bert Karlsson (tack gode gud för det...) och vi har inte kommit ens hälften så lång som jag vill att vi ska göra... Men vi har kommit en bra bit!

På övervåningen ligger 100 st cdskivor med ettikett och inlaga som vi har fixat själva, imorgon kommer vi stå på scenen och spela dessa 9 låtar som skivan innehåller och det känns som en dröm. En Vacker Dröm, som även är namnet på skivan, passande nog.

Jag är fortfarande nervös, tror knappast att det kommer komma några gäster och är jätterädd för en flopp men det är ändå en cool känsla. En riktigt cool känsla faktiskt!

Ibland undrar jag om mina bandkolleger förstår hur mycket det vi gör betyder för mig, hur mycket DE betyder för mig. 

Jag har aldrig nånsin trott att jag är kapabel till att göra något bra, men så kommer det tre stycken underbara människor som låter mig vara med och vara fantastisk och kreativ tillsammans med dem och de låter mig få ta del av all deras kunskap och allt det fina de gör. De låter mig få vara en av dem, de låter mitt namn stå med på skivomslaget och de låter mig få låtsas en stund att jag är värd något. De hjälper mig att förverkliga min dröm.

På riktigt.

Det är mer än bara ett fritidsintresse, mer än bara ett tidsfördriv. Det är något jag alltid velat, på just det här sättet. Att göra det själv. Jag vet att det är egoistiskt att tänka så, detta är knappast för min skull och jag borde vara tacksam av helt andra anledningar... jag vet det. Jag hatar min egoistiska sida men jag kan inte hjälpa att jag på något sätt känner egen glädje över detta trots att jag kanske inte borde. Jag vet ju som sagt att det knappast är min egen förtjänst, de hade kunnat göra det utan mig, men knappast tvärtom.

Så, tack! Tack L, N och A för att ni förverkligar min dröm, jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller göra för att visa min uppskattning nog mkt. 

På ett sätt känns detta så slutgiltigt, som att det inte finns något kvar efter detta och att det var just det här som var meningen. På ett annat sätt känns det som att det finns så mkt mer... 

Bra inför morgondagen känns det iallafall, trots att jag är så nervös att jag håller på att kremera (som L hade sagt :P)... Ska ta och fixa lite pynt inför festen nu.