Förlamning.

På insidan. Oförmögen att tänka, oförmögen att känna annat än ångest och sorg och oförmögen att ta mig för något över huvud taget. Det är INTE rätt tid.

Jag vill inte vara med just nu faktiskt, vill inte ha någon releasefest på fredag, vill inte stå på scen, vill inte ge ut nån skiva (vi är inte ens signade, vad är det för mening då??) och framförallt vill jag inte att nån ska se mig.

På många sätt har det ändå varit en fin dag, fina/roliga/bra/pirriga sms har jag fått och jag träffade J på väg till Konsum och han sa att han tyckte jag var snygg! Jag skrattade mest, han vet att den sidan jag visade upp idag inte direkt är mitt snyggaste jag men det var fint att han sa så ändå. 

Vet inte varför men jag känner mig bara elak idag, som att jag tvingar alla jag tycker om till saker de inte vill egentligen. Jag är så jävla bossig och egoistisk jämt, kan aldrig se till andras bästa utan det är bara jag, jag, jag hela tiden, precis som mamma alltid sagt. Tänk att föräldrar alltid ska ha rätt...

Önskar att jag var starkare, att jag klarade mer, att jag hade ngt att ge. Känner mig som världens elakaste människa mot N, jag ser hur dåligt han mår och jag känner igen så mkt hos mig själv i honom men ändå så beter jag mig som en hänsynslös idiot mot honom. Måste sluta med det, vet bara inte hur...

Nåja, ska försöka göra lite nytta nu.

Hej.

Kommentarer
Postat av: Svalka

Om du är en hänsynslös idiot i mitt sällskap måste jag vara en åsna i ditt ... Kram

2008-02-14 @ 14:38:15
URL: http://stumfilm.blogg.se/distans

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0