Bluenote

Det har varit hektiska dagar och helst av allt skulle jag bara gräva ner mig under täcket nu och sova men jag vill få ner några rader först. Sitter och dricker mitt underbart goda men ack så dyra Yogi-thé med lakritssmak och tittar ut genom fönstret och undrar vad som försiggår på andra sidan gatan i de lägenheter där det fortfarande lyser.

Är människorna där lyckliga? Har de haft en fin dag eller en dålig? Är de ensamma eller älskade? Lever de det liv de valt eller har deras liv på något sätt valt dem?

Det är skönt med sådana funderingar, man slipper liksom tänka så mkt själv då och kan lägga fokus på ngt annat.

Igår var en konstig dag, Älsklingen och jag avslutade ju det vi haft och det kändes verkligen som det enda rätta även om jag saknade honom i samma sekund som han gick.

Han åkte med mig till Angered på morgonen och jag försökte låtsas att allt var bra, dock gick det inte lika bra som jag ville. När vi skiljdes åt en bit från Angereds Centrum var det som att något borrade ett hål rakt igenom mig och kylan och regnet blåste rätt in, det hindrade mig dock inte från att anta att mitt beslut var rätt...

Under dagen blev det värre, på kvällen var det dax för min premiär som karaokevärdinna på Favoritstället och även om jag inte var så nervös egentligen så var tanken på att stå där utan Älsklingens stöd alldeles olidlig. 

Han satt på Avenyen med en tjejkompis och det kändes som att han mer och mer struntade i mig och det gav mig verkligen panik, det kanske var precis den känslan som jag behövde för att fatta hur djupt vatten jag var ute på?

Det enda jag ville var att han skulle komma till min stora kväll och stötta mig så jag fick veta att allt han sagt var på riktigt.

Han kom dit.

Karaoken gick sjukt bra verkligen, över förväntan och boysen som har stället verkade nöjda de också.

Till en början var det lite segt och de enda som sjöng var Bartendern's polare som dessutom var musikalartister och sjukt duktiga... Men, när alla fått sig ett par järn innanför västen blev det en slappare stämning och tillslut hade jag 5-6 st på kö för att sjunga hela tiden! Publiken ställde sig upp, höll om varandra, gungade i takt och sjöng med... Det var drag, det var det.

Och stället drog in bra mkt mer pengar än de brukar på en fredag... En lyckad kväll och jag ser redan fram emot nästa tillfälle!

Dock avslutades kvällen på ett något oväntat sätt... Arbetsgivar-M ringde och var full och hunden sjuk och givetvis så vill jag kunna finnas där även om det inte var min arbetstid så efter karaoken var avslutad tog jag, N och Älsklingen en taxi ut till Djursjukhuset och mötte upp M och vovven... Han hade fått hjärnhinneinflammation igen, den stackars hunden har inget immunförsvar!

Han blev inlagd iallafall och vi andra fick åka hem, nu är hunden tillbaka hemma även han och det kommer ordna sig bra.

Älsklingen sov här igår och det var underbart att ha honom bredvid mig i sängen igen, jag sover så mkt bättre när han är nära och känner mig så liten och trygg i hans sällskap. Inatt sover han hemma och jag saknar honom bredvid mig, min säng känns så stor utan honom.

Vi är tillsammans igen och jag antar att jag måste försöka tro på det han säger, att han faktiskt vill ha mig och bara mig... det är svårt men jag måste.

Jag vill inse det och tro på det. 

Nu är det sovdax faktiskt, hunden krafsar på N's dörr där N och L sover och de vaknar väl snart, jag får ta och göra ngt åt det där...

Natt.