Bluenote

Det var ganska skönt dock, det kändes som att jag behövde den avslappningen.

Hamnade mitt i ett gäng bi/homosexuella personer och däribland en transa som jag verkligen avgudar, tycker hon är helt fantastisk. Vi har aldrig pratat med varandra så mkt hon och jag, men nu ikväll blev det lite mer av den varan iallafall. Det blir mkt hetsiga diskussioner när det kommer till snack om att komma ut osv... Träffade en underbar, gift, bikille som dessutom älskade våran musik (Mr M spelade promon på högstaste volym!) och vi delade våra tankar om att vara bisexuell i ett förhållande med en straight. Det var på ngt sätt mysigt att få prata om det med någon som har det likadant (Nej Älsk, jag har inte pratat om några detaljer så oroa dig inte).

Innan jag hamnade på Favoritstället var jag på sånglektion. Jazzsång-äntligen! Helt underbar lärare och riktigt go grupp faktiskt, vilket jag starkt betvivlade när jag kom dit... Drabbades av jätteångest och låste in mig på toaletten i 10 min när jag kom dit, kände mig så otroligt fel, ful, fet och otäck att jag helst hade gått därifrån... Kärleken till Jazz vann dock och det är jag GLAD för nu!

Det visade sig att jag inte var sämst, det visade sig att folk ville lyssna på vad jag sa. Det visade sig att jag fick lära ut texten till Summertime och att folk lyssnade på mig. Det visade sig att jag kunde sjunga ordentligt även inför andra sångerskor/sångare. Det är stort för mig.

Det största är nog att jag VALDE, jag valde att inte bli offret utan att redan från början ta mig en roll som jag ansåg passade mig. En frontfigur, men med ödmjukheten i behåll... Det finns en tjej i klassen som gör detsamma men utan ödmjukheten, det är inte riktigt min stil.

Jag upplevde en annan sak också då vi körde masterclass, att jag verkligen kan bli uppriktigt glad och rörd över andras framsteg! Det var en tjej som verkligen tyckte det var jobbigt att sjunga inför hela gruppen och jag led verkligen med henne för jag vet precis hur det kan vara... Men, hon ställde sig där och hon gjorde det! Hon sjöng dessutom som en ängel (verkligen!) och jag blev inte avundsjuk utan bara glad för hennes skull! Riktigt och uppriktigt glad! Det var en skön känsla, och jag vet att det kommer bli en bra kurs... Jazz är min grej att sjunga, jag älskar det verkligen och jag kan inte ens beskriva vilka underliga känslor som bubblar upp inom mig när jag får sjunga jazz. Jag ska lyckas med detta.

Läraren, hädanefter Mr A, var verkligen en toppenlärare! Pedagogisk och duktig och ödmjuk. Förtroendeingivande och det var riktigt skönt faktiskt.... Givetvis kan han inte mäta sig med Vackraste men det är det ingeningeningen som kan så det är inte ens någon idé att försöka.

Fy fan vad jag saknar henne förresten. Sjukt mkt. Allt hon är och allt jag aldrig kommer få uppleva.

Men men, jag kommer troligen att ta privatlektioner med Mr A i just jazz, han verkade glad att jag frågade och jag känner att även om jag redan har en grym sångpedagog så vill jag verkligen satsa på jazzen nu. Lära mig mer. Bli jazzsångerska. Tänk att få sommarjobba som blues/jazzsångerska på ngt ställe i London eller så...underbara dröm!

Well well, jag lovade att komma på Mr A´s (Mr As? vad fan e det för namn??) spelning på trädgården och han lovade att komma på min karaoke på fredag... Hoppas vi bägge lyckas hålla det.

Nu ska jag stoppa fingrar i halsen (åt en macka och ett äpple) och sedan lägga mig. Vill dock inte sova för just nu känns allt lite bra och sova då känns onödigt...

Var på psykakuten idag btw, Älsk följde med... Han är underbarast som gör sådana saker och jag förstår inte hur han orkar. Jag måste bättra mig om han ska fortsätta orka... Jag borde hålla i hårt för han är fin. Sjukt fin. Tack.

Imorgon: Frukost med N, Dramalektion, Psykakuten, plugga, lämna blod, hämta pa, kanske dricka öl hos/med T.

Skolan hänger som ett svart moln över mig. Vill inte misslyckas.

Ska lyckas.

Natt.