Bluenote

Det känns som att det är influensa jag fått, lederna värker, jag skakar, ser dåligt, har feber.... fy fan vad detta suger.

Ska egentligen repa och jobba imorn men det känns inte riktigt som att det kommer hända, mår jag såhär så låser jag in mig i ett mörkt rum och tar ett gäng sömntabletter så jag får sova hela dagen, tror det skulle behövas...

Skrev jag upp maten för igår?

Jag tror inte det... den kommer här:

*Sallad från Paprika (sallad, gurka, purjolök, rödlök, bönor, majs, en ananasring, kyckling, kräftstjärtar, keso och tzatziki) (Spydde)

* 1 flaska Double Chocolate Stout

*En jävla massa glas vitt vin...

*6 gurkstavar

*1 liten näve chips (för att dämpa den extrema fyllan).

Rökte en cigg också på festen, den smakade verkligen skit på alla sätt och vis.

Maten idag:

* 9 bitar sushi (lax och insideout)

* En ruta av Chili-chokladen

* 2 koppar thé med honung

* Ett gäng halstabletter

Mår bara jävligt illa, och att jag inte är sugen på chokladen är bara för konstigt... Jag brukar aldrig säga nej till choklad (eller ja, jag kanske gör det men "ha-begäret" gör det då inte.) och särskilt inte den sorten men nu vill jag verkligen inte ha... det vänder sig i magen av blotta tanken på att äta och jag klarar knappt av att dricka Cola Zero som jag annars är sjukt beroende av.

Kanske borde glädjas åt denna brist på matlust men eftersom jag istället mår jävligt illa och skit på alla sätt som går ungefär så tycker jag mest att det är jobbigt.

Tror för övrigt att jag har tappat 4 kg sedan jag hetsade sist, det är verkligen skönt det! Mer ska det bli, ska ned till 57, så det så!

Jag som verkligen hittat min motivation till träningen nu också... så blir jag sjuk. Det är ju snyggt... Usch.

Så ont i ryggen har jag också, har ju en kronisk inflammation (från slitage pga överträning) och den gör sig alltid väldigt påmind när jag är sjuk...

Jag känner mig som när jag var liten, när jag hade min loftsäng och låg där nedbäddad med feber. Mamma kom med Ghostbusterstidningar, Piggelinglass och Coca Cola åt mig också brukade hon alltid krypa upp hos mig och läsa högt ur någon bok. Fy fan vad jag saknar henne ibland, önskar hon bodde närmare mig.

Jag saknar färgerna och dofterna från när jag var liten, jag minns allting i ett speciellt ljus. Sådär pastelligt som det är i vissa amerikanska såpor, där alla färger är softa och det liksom ser lite drömskt ut.

Så kändes det. Och jag saknar att jag alltid var så påhittig och kunde glädjas åt det lilla. Jag hittade på hela fantasivärldar och jag lekte så mkt i dem att jag ibland trodde att de var på riktigt.

Jag skulle bli astronaut och målade stora rymdvarelser på papper som var lika stora som jag själv, sen fick de bo i garderoben... Jag saknar att kunna leka med lego i timmar och bygga rymdstationer och jag saknar känslan av att för första gången bli förälskad. Allting var så nytt och oförstört. Det kommer aldrig tillbaka.

Vad nostalgisk jag blev nu... måste vara febern, kanske borde sova? Ja, så får det bli.