Bluenote

Jag tog för många tabletter igår, en massa Atarax för att ta död på odjuret som levde om i mitt bröst. Ingenting annat hjälpte ju. Jag försökte med andra saker också, det blev några märken i armarna bl.a.

Hur som helst så ringde A sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle ringa ambulansen och åka in till sjukan, i mina ögon var det alldeles onödigt men A insisterade. Hur som helst kom vi in till sjukan, de tog massa prover, allt var normalt, men ändå så fick jag sitta där och vänta hur länge som helst. A var med mig hela tiden. Jag vet inte om det var bra eller dåligt.

Jag vet inte hur många gången igår jag svarade på frågan "Försökte du ta ditt liv?". Nej.

Eller jag tror inte det iallafall. Visst, jag tänkte att "om jag dör nu skulle det inte spela någon roll" men det var ju inte direkt ett självmordsförsök. Hade självmord varit målet hade jag säkerligen inte använt mig av ett gäng Atarax.

Snart ska jag gå och jobba, känner mig omotiverad och framförallt fortfarande sjuk, febern blossade upp igen under natten och halsen plågar mig men det finns ju verkligen inte en chans att jag ska kunna få tag i en vikarie med så här kort varsel så jag får helt enkelt gå dit. Ska ju inte jobba så länge idag heller, 16.15-21.45. Hunden ska följa med dessutom, det kommer säkert bli trevligt.

Jag är så jävla trött på allt, och förkylningen gör det knappast bättre.

Jag vill bort härifrån, börja om på nytt. Jag vet inte vart jag har mina vänner, vilka som är mina vänner på riktigt eller vilka jag ens vill ska vara det.

Jag vet ingenting.

Jag hatar att oroa folk så som jag tydligen lyckas göra hela tiden, jag vill inte att någon ska behöva sitta där på akuten med mig en hel natt eller oroa sig på annat sätt.

Jag borde som sagt vara ensam.