Jävla natt...
Jag måste vara dum i huvudet...
Saken är den att jag ser så väl vilket mönster detta följer och jag klarar verkligen inte av det. Jag är inte redo att ha någon så nära som han har kommit mig, nästan under skinnet och där är det fortfarande för trångt.
Vi pratade på msn nu på kvällen, länge och väl tills jag blev utkastad från nätet och han loggade ut. Får se om han loggar in igen.
Jag känner mig som ett svin, "ett svin av den värsta sort" för att citera Trubadurens låt. Dock är svinet i låten inget svin på riktigt men det lyckas jag ganska bra med att vara.
Älsklingen är det bästa och det värsta som har hänt mig någonsin. Jag var inte beredd på detta men jag försökte iallafall. Jag försökte för att jag ville att det skulle funka och allt det jag har sagt har kommit från hjärtat. Glöm inte det, älsklingen!
Allting slutar upp i jämförelser och så även detta. Jag vet hur det kommer sluta för att jag har sett det förut, det är bara det att rollerna är ombytta och det är ett spel jag inte kan reglerna till.
Jag kan inte tro på sakerna han säger, kan inte tro att han tycker om mig på ett sätt som han aldrig varit med om innan eller att han vill vara med mig så mkt han bara kan. Jag kan inte tro det.
Ibland känns det som att hela den här historian kom till för att visa mig hur det är från den andra sidan sett, det är dock smärtsamt och jag vill inte vara med om det längre.
Jag kommer inte att glömma, jag kommer inte att radera ur mitt minne att han fick mig att le igen, nästan fick mig att känna mig levande och nästan som en person som har ett värde. Sådant glömmer man inte.
Jag kommer inte glömma orden eller blickarna, viskningarna i mörkret och de sökande händerna under täcket strax innan solen vaknat.
Jag kommer inte att glömma.
Men, jag minns även smärtan jag har känt. Jag minns kniven i hjärtat som vrids om varv på varv allt eftersom man inser att livet man levde aldrig var på riktigt.
Jag vill inte lämna honom i den situationen, inte nu heller egentligen men definitivt inte då när allting redan gått för långt.
Jag är inte typen man håller fast vid, man knullar mig och kastar bort mig. Mer än så är det inte och så kommer det att förbli.
Jag ville inte såra dig älskling, men jag kanske måste.
Kommentarer
Trackback