Bluenote

Nyss hemkommen efter ytterligare en kväll med A. Jag är så sjukt förvirrad och det är väl nu alla de negativa tankarna börjar visa sig. Dessutom känner jag mig sjukt otrogen trots att jag inte är det på något sätt över huvud taget och det känns som att jag kommer förlora det här spelet hur jag än gör. Jag tar fel beslut och framstår säkerligen som en idiot. Fanfanfan!!!!

Vi var på bio ikväll, såg Narnia och hade jättetrevligt. Innan dess var vi och fikade och pratade massor.
Vi satt sådär nära varandra på bion, men bara så nära att man kunde ana att det fanns något i luften men inte veta säkert.
Efter bion mötte vi upp fyra av hans vänner, bl.a. S syster och hennes pojkvän. De satt på La Sombrita och vi gick dit och tog en öl. Egentligen skulle S varit med också men hon hade gått hem tidigare och kanske var det bra för jag kände mig obekväm redan som det var... Visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen och det kändes mest som att jag fick kämpa livet ur mig för att passa in i deras fina gäng, även om de alla är jättetrevliga och verkligen gjorde allt för att liksom få med mig i gemenskapen.
När vi satt där la han handen runt min underarm och kramade lite på den, Helt öppet så att alla hans fyra vänner (dvs två par) kunde se. Skumt. Jag kan bara inte fatta varför.
Vi hamnade på sunkstället nummer ett efter La Sombrita, dvs Stars 'n Bars, och tog en öl till. Han var lika go mot mig där och jag satt och pratade ganska mkt med S syster. Den andra tjejen som var med och hennes kille skulle sova hemma hos A och när Stars 'n Bars stängde blev det hemgång för alla. Även denna gång hade min sista vagn gått och jag har fortfarande inga taxipengar så det fick bli gå även ikväll. Han gick med mig nu också. Jag kände mig mest dum i huvudet och som en belastning och pratade om idiotsaker hela vägen typ. Han gick och höll om mig (jag höll iofs om honom också) och höll mig i handen.
Så kom vi hem och eftersom min lägenhet är ett kaos så kunde jag inte bjuda in honom, jag vet inte om han hade hoppats på det eller ej men i vilket fall så gick det verkligen inte.

Vi stannade utanför porten och efter massa kramande så kysstes vi. Jag hade funderat typ hela dagen på hur den första kyssen med honom skulle bli eftersom jag kände på mig att det troligtvis skulle hända... Och nu vet jag inte vad jag känner. Frågorna är så jävla många. Är det detta jag vill? Vad är det han vill? Hur i helvete kan det ha gått så fort? Har det gått fort? Playar han mig bara? Vill han bara ha sex? Om han inte bara vill ha sex, är jag redo isåfall? Vill jag bara ha sex? Vad kommer hända med den andre typen som figurerar i mitt hjärta? Har jag styrka nog att glömma den här andre figuren? Är det det rätta? Förtjänar jag det här? Varför släpade han med mig till sina vänner? Gjorde jag ett gott intryck? Vad kommer hända nu när han åker bort? Kommer vi ses mer efteråt? Vad kommer S tycka? Hur ska jag klura ut hela den här situationen med den andre typen? Menar han (A alltså, inte Någon Annan) allvar med de fina smsen? Varför var det inte samma sparks när vi kysstes som det är med Någon Annan när allt annat känns så rätt? Känns allt annat så rätt eller är det bara inbillning?

Hur i helvete ska jag veta??! Jag vet ingenting!!! Ingenting!!! Också ligger jag här och saknar Någon Annan, jättemycket. Saknar våra nätter och den där förbannade takstukaturen. Rullgardinen och hemligheterna...
Känns som att jag måste träffa Någon Annan igen snart för att veta, men jag vet inte ens om det är en bra idé eller om det enbart är korkat? Troligen det senare, men ändå inte.

Det här skrämmer mig enormt. Jag känner mig som en stor, stor fake (fast jag faktiskt varit mig själv hela tiden) och det skrämmer mig att han verkar så jävla bra. Har letat fel hela tiden och när man inte hittar något mer än att han smaskar en del när han tuggar tuggummi så är det illa... Eller är det bra kanske? Är det såhär det ska vara?

Jag kan fråga mig själv saker i en evighet, men till vilken nytta? Jag har inga svar iallafall.
Kanske borde jag aldrig gått på daten från första början utan fortsatt som innan med ett par tårar i veckan men fantastiska stunder mellan varven... Eller kanske var detta det bästa som kunde hända?

Någonstans inom mig tror jag också att det kommer gå åt helvete. Det som verkar vara för bra för att vara sant är det oftast också. Suck.
What to do? Klart att jag är glad åt det som hänt, jag har haft tre underbara kvällar och kanske blir det fler... Jag vet bara inte vad som händer eller vad jag borde känna...

Nu borde jag dock känna för att sova, och det ska jag även göra...

Natt.