Bluenote

Klockan är fyra på morgonen och imorn börjar jag jobba igen, jag är döförkyld med massa feber men jag måste jobba iallafall, dels för att jag inte har råd att vara sjuk och dels för att det är kört att få tag i vikarie i vilket fall.
Vaken är jag för att jag gör världens ryck i lägenheten och städar som aldrig förr, M kommer och hämtar sina saker imorn så då blir jag alldeles möbellös, kommer inte ens ha en säng men det får lösa sig på något sätt. Två månader på ett golv har la ingen dött av?!
Är sjukt nervös förresten, har inte fått tag i F ang Gamlestan och han hör inte av sig vilket gör att jag blir mer och mer rädd att detta kommer slå tillbaka på mig med all kraft i världen snart. Nej, nej, nej får inteinteinte hända. Inte nu...inte när saker verkar ta en ny vändning på något underligt sätt...

Var på date idag, jag antar att det kan räknas som date iallafall men jag är inte säker. Jag vet inte riktigt hur man gör när man dejtar.
Iallafall hade ju S fixat blinddate åt mig, med sitt eget ex. Jag var väl sådär entusiastisk kan man säga, och han också vad jag har förstått det som, men iallafall så bestämde vi att vi skulle träffas idag och ta en fika. Inte som en date egentligen utan mer som umgåsning, som jag så vackert uttryckte det. Denna fika blev till 6.5 h umgåsning och tiden bara rann i väg.
Vi satte oss på ett café som drivs av en kollega från Stället (favoritstället, that is) och drack varsin islatte på en sjukt lutande uteservering. Det blev liksom aldrig tyst utan pratet flöt på hela tiden, på ett naturligt sätt och det var inte krystat någonstans. För att dra till med en gammal klyscha så kändes det som att vi redan känt varandra ett bra tag.
Vi snackade om allt mellan himmel och jord verkligen, musik, ukuleles, hundar, katter, lumpen, skola, arbete, csn, framtidsplaner, drömmar, resor, familj, barndom...allt man kan prata om i stort sett. Det skönaste var att jag var mig själv. Jag spelade inte, jag bara var. Skönt som fasen!
Efter islatte och pratande så gick vi vidare utan att riktigt veta vad vi skulle göra, hamnade dock på Stället av nån jävla anledning (ja, inte var det min mening iallafall. Definitivt inte!!) och tog varsin öl och fortsatte snacka. Jag lyckades träffa säkert en tredjedel av hela min bekantskapskrets under tiden vi umgicks, och då menar jag inte bara på Stället utan jag kände liksom folk överallt...Skitskumt, men han fick iallafall se vad det är för typer jag hänger med. Han har lätt träffat de konstigaste iallafall... En gitarrspelande, finlandssvensk uteliggare, en transa, en halvt alkoholiserad 40årig gubbe, en cafédrivande lesbisk kvinna med healingkrafter... Jag behöver nog inte fortsätta. Om inte de mötena skrämde honom är han en bra kille! Haha!
Efter ett tag blev vi hungriga och satte oss inomhus för att käka och utan att jag riktigt vet hur det gått till så hade vi bestämt att vi ska sticka iväg på en microtågluff!! Vi sticker i början av februari och det går som det borde, han ska möta upp mig efter Augustibuller också ska vi vara borta i tre dagar. Vi ska sova på en höskulle och inte ha en aning om vart vi ska åka med tåget nästa gång. Coolt! Det är en sådan sak som jag tänkt massor på men som liksom verkat för knäpp för att genomföra. Sedan pratade vi om att gå och se Sweeny Todd på Operan också, och massa andra sådana roliga saker.
Han sjunger. Han skriver. Han spelar teater. Vad mer ska jag säga? S är bra!!!

Jag är så sjukt nöjd med kvällen och faktiskt lite pirrig i magen. Dock har jag fortfarande Dig i huvudet. Och i hjärtat. Du kommer finnas kvar där även om jag verkligen gjorde mitt bästa idag för att visa motsatsen. Jag tror du genomskådade mig faktiskt.

Efter mat och liknande så gick vi ner till Centralen och kollade på nattåg för vårt lilla äventyr. Hoppas verkligen att det kommer bli av, det skulle vara så sjukt roligt och jag har aldrig sovit på en höskulle :P

Han sade en fin sak när vi promenerat till Korsvägen (vilket vi inte alls behövde göra egentligen men det kändes liksom inte som hejdåläge tidigare än så), vi råkade kolla på klockan och inse att det faktiskt hade gått 6.5 h... "Det är precis så det ska kännas. Precis så." var hans svar på mitt "Oj! Tiden har bara sprungit iväg!". Jag vet inte alls vad han menade, men jag tyckte det var fint iallafall.

Jag tänker tillåta mig att vara lite glad nu. För att det var en fin kväll. Det var fina planer. Det var på riktigt på något konstigt sätt och det påminde om första daten med I vilket måste vara ett gott tecken. Just den där underliga fascinationen och nån konstig förståelse. Jag tyckte om det. Jag tycker om honom. Jag vill träffa honom igen.
Det räcker för nu, mer än så behövs inte för att jag ska bli nöjd just NU.

Jag behöver inte planera eller tänka. Det som händer händer, den inställningen vill jag ha, jag vill ta det lugnt, låta det vara, om det ska bli något så kommer det bli det och om inte så har jag iallafall haft en finfin kväll. Det måste väl betyda något va?

Fan vad feber jag har btw. Det är inte bra däremot. Helvete! Funderar på att sova i två timmar och sedan gå upp och fortsätta vara duktig. Bara jag inte försover mig då. Det vore katastrof som in i helvete.
Det är nog en dålig idé...

Det blev en låt idag förresten, eller ja, nu på natten. Välkommen tillbaka inspiration!
Och jag lärde mig massor idag på lektionen hos S. Piano, alltså. Underbart skoj!!