Bluenote

Oj. Detta blev en sjukt underlig kväll/natt/morgon. Klockan är 05.30 och jag borde sova men för en gångs skull är det inte ångesten som håller mig vaken!
Jag gick hem tidigare från jobbet för att jag verkligen inte mådde bra, feber och halsont och jävulskap. Lade mig och sov en stund och vaknade sedan av att A, dvs A som jag träffade igår, messade och ville ses. Jag mådde lite bättre och jag vill ju verkligen träffa honom eftersom han snart ska åka iväg så jag pallrade mig ut. Vi möttes upp vid Vasaplatsen och traskade iväg till Kafé Publik för en öl. Det blir aldrig pinsamt tyst med honom, det blir det verkligen inte. Vi pratar och pratar och pratar och det känns liksom bra och naturligt och jag tycker om det.
Efter ölen diskuterade vi öl istället för att dricka den och kom fram till att vi bägge gillar Carniege Porter (och de som känner mig väl vet att det är ett stort plus i kanten om man gillar den drycken!) så vi tänkte sätta oss på Bishops Arms och dricka en sådan, dock hade han en bättre idé och vi gick hem till honom eftersom han har en takterass på 14e våningen (ja, den är ju inte hans men husets han bor i. Och nej, man kan inte skriva så men det gör inget för jag kan inte formulera mig eftersom jag är så jävla trött!!) och Carnegie hemma. Takterassen var stängd men vi satte oss vid ett bord utomhus. Det var alldeles tyst (sånär som på en brummande fläktjävel) och där satt vi under en stjärnklar himmel och delade på en porter och pratade.
Han hällde upp i vinglas och jag som brukar skrämmas till döds av romantiska situationer fann mig själv sittandes där med ett leende på läpparna... VAD är det som händer?! Jag missade givetvis sista vagnen och plånboken tillåter inga taxiresor så det fick bli promenad hem för min del och gissa vad han gör då? Gissa vad han gör?! Han går med mig hela vägen hem!!! Hela vägen! Från Chalmers till Hisingen går han med mig, mitt i natten, som att det vore en självklarhet!!!
Vi pratade massor på vägen hem också, så fint och mysigt och bra... Träffade dock en full gubbe som vi råkade få med oss som bihang efter ungefär halva bron då vi stannade till för att läsa hälsningarna till grabben som hoppade för ett år sedan.
Att gå över den bron var för övrigt så sjukt mkt symbolik för mig, Jag och I gick på den bron när vi första gången bestämde att det inte längre skulle vara vi och jag insåg att inget skulle bli som förr igen. Nu gick jag där med någon annan fin, men åt andra hållet. Vackert.
Vi blev av med gubben och kom hem till mig, han skulle ta första vagnen hem och eftersom det verkligen inte verkade som att någon av oss ville skiljas åt så hämtade jag vovvarna och följde honom tillbaka ett par hållplatser (jaja N, jag bjuder på det skrattet... "You hang up! No, you hang up!").

Sedan skickade han underbart fina sms och imorn kanske vi ska på bio. Jag är glad!

Vill beskriva mer, känslor och tankar men om jag ska göra det får jag inte sova alls och det vill jag gärna göra... Så nu sover jag, och är glad.

Tror dock att jag skickade sms som kunde feltolkas idag, inte till honom utan till...ja. Någon annan. Det var inte meningen, men det blev lite fel...

Men men, glad! Sömn, jobba, bio. Glad!!!