Ingenting.
Dagen har försvunnit i en dimma. Jag har jobbat och det känns som att dagen bara flög förbi. Nu ligger jag på den trygga soffan i det skitiga vardagsrummet och är alldeles tom och trött innuti.
Det var fel att allt i mitt liv börjar eller tar slut på tisdagar, onsdagar verkar också ligga högt på listan. Ett jävla sms, några fjuttiga tecken på en mobildisplay och sen var det över. Borta. Förbi. Har aldrig hänt och snart är det glömt.
Som vanligt när jag ska spela cool och tuff och säker så klantar jag till det och så måste jag bara höra av mig igen trots att det var precis det jag skulle låta bli. Typiskt mig.
Nu ska jag iallafall stå för det jag säger, hålla mig borta, vara kall, vara tuff, vara säker. Det ska inte gå att komma åt mig, läsa av mig och det ska definitivt inte gå att såra mig. Jag HATAR att du fick mig att gråta.
Tårarna höll sig borta idag, förutom vid vissa tillfällen, på vagnen på väg hem kunde jag dock inte hålla mig längre utan lät de rinna och jag orkade inte ens tycka att det var pinsamt att sitta på spårvagnen och gråta som ett litet barn.
Jag orkar inte ens skriva nu.
Kommentarer
Trackback
