Nu.
Det blev en vakennatt... Klockan är fem snart och jag borde verkligen sova. Matmonstret fick mig och jag var tvungen att svulla och spy. Nu är jag trött. Trött men hoppfull på något sätt.
Jag ska kämpa nu, jag ska kämpa för allt jag är värd, eller allt jag vill vara värd iallafall. Jag har gett bort 12 år av mitt liv till Matmonstret, det är hälften av mina levnadsår och det får fan räcka nu. Jag vet att jag inte kan göra det utan hjälp men jag ska ju få behandling och då ska det bli ändring. Det är inte för sent, visst jag fyller snart 24 men jag kan iallafall få ett drägligt liv. Eller?
Jag ska bli smal och vacker, jag ska klara mig ur mina ekonomiska problem och jag ska hitta ett sätt att få hålla på med musiken. Jag ska dessutom börja träna igen, iallafall 3 pass/v.
Denna vecka på tisdag lunch, torsdag f.m. och fredag f.m. Fy fan vad skönt det ska bli!
Men nu, 2 h sömn innan jag ska upp och vara stark.
Kommentarer
Trackback
