Så mkt nattsvammel...
Duschat. A sover och andas tungt, jag vet inte om det gör mig trygg eller rädd. Det är en konstig natt, en sådan där natt som inte borde ta slut för att man kan finna svar som döljer sig bland skuggorna och tröttheten har valt någon annan att vila hos ikväll.
Jag har skrivit dikter. Jag. Dikter.
Förut var det mer en regel än ett undantag att jag skrev men den förmågan satte sig även den på en buss till Norge tror jag, tillsammans med I då. Men jag har skrivit.
DET skrämmer mig, men på ett skönt sätt och jag sitter här och förundras över hur vackra småsaker är. Jag tittar, jag SER verkligen. Min skolbok med en snusdosa vilandes ovanpå, jag vet inte varför men det är så fint på ngt sätt.
Så enkelt. Och mitt. Jag borde vara glad.
Duschen var en upplevelse, det är ju min gamla lägenhet A bor i och det väckte många minnen att stå där och..stå.
Många, merparten (om inte alla), dåliga.
Jag minns den ständiga stressen, jag minns saknaden och despersationen, den uppfuckade ekonomin, kassa hälsan, dåliga relationerna och jobbet som jag avskydde att gå till.
Jag minns att jag sov, mycket. Så fort jag kunde sov jag. Jag kommer ihåg nån gång i grundskolan när vi skulle skriva i någon " Mina Vänner-bok" och en kompis skrev sova som favoritfritidssyssla. Jag förstod det inte alls. Sova? När det fanns så mkt annat att göra!
Nu däremot förstår jag, och jag både önskar och önskar inte att jag kunde göra det igen.
Jag vill saker nu. Jag brinner. Men orkar jag.
Det är inte pga lathet eller ovilja som jag fuckar upp saker och ting, det var inte för att jag inte ville eller inte hade lust som jag sket i lektionen idag utan det handlar om ångest. Ångest, hat och en inre trötthet som inte handlar om fysiskt sömnbehov utan mer om en allmän utmattning utan slut.
Idag handlade det om att gårdagskvällen och natten blev för mycket för mig och jag behövde andas innan jag kunde leva igen. Svulla, kräkas, döva ångest. Andas, i verkligheten som jag så abrubt kastades tillbaka in i.
T sa något om det där igår, om mig och sömn. Kommer inte så noga ihåg vad det var men det var ngt om att han verkar tro att jag sover lite. Att jag har energi. Ha! Jag har ingen energi, men jag vill så gärna ha det att jag låtsas ibland...
Detta går inte längre. Ska snart upp och är så sjukt trött nu. Borde försöka sova.
Kommentarer
Trackback
