Bluenote

Min lärare, K, ringde mig nu på förmiddagen och sa att hon ville ge mig en chans att ändå fortsätta, hon skulle inte rapportera min frånvaro till skolledningen. Jag berättade allt för henne, om bulimin och om varför jag hade varit borta.

Hon förstod. Hon var bra. Hon sa att teatern kanske kan hjälpa mig hitta de svar jag söker.

Det ligger något i det hon säger och jag ska verkligen försöka.

Jag sitter på Espresso House nu, om en halvtimme har jag lektion och jag sitter och äter frukost. Den ska behållas.

Jag klarar inte att kräkas mer. Hela kroppen värker, jag har blåsor i munnen, det gör ont när jag sväljer för att jag har rivit upp min hals så mycket.

Det får räcka nu.

Detta ska bli en fin dag, trots att jag äter och känner mig äcklig så ska jag lyckas. Min uppsvullenhet och ångest ska inte få förstöra.

Jag ska gå på lektionen, sen hem och duscha, sen iväg till Jobb-M för att åka iväg mot Uddevalla med tåg.

Jag ska vara en bra assistent.

Jag ska tänka på andra istället för mig själv.

Leka frisk för en dag, det låter som en spännande idé. Jag vet att dessa dagar kommer resultera i viktökning, men det innebär inte att det är kört för alltid! Fr.o.m. lördag börjar fastan och sedan 500 kcal-dieten. Det som är bra så sett är ju att jag hetsat upp alla pengar så jag kan ju verkligen inte handla massa mat och skit mer...

Tydliga rutiner, det är vad jag behöver nu. Riktigt tydliga rutiner som inte får ruckas på.

Idag tänker jag slåss. Jag har saker att se fram emot och även om jag förlorat drömvärlden för alltid så finns det andra saker som kommer bli roliga och vackra. Inte lika roliga och definitivt inte lika vackra, men ändå fullt dugliga...

Hej.