Spillror.
Det enda fina jag hade kvar från när jag bodde ihop med min syster.
Den blåa skålen som var så mycket mer än bara en skål.
Den var ful och gammal men i det blåa glaset fanns mer skratt, tårar, minnen, kramar, vakennätter, vinkvällar, skvaller, sorg, glädje, kärlek och liv än man kan tänka sig.
Spillror.
Fan för katter ibland.
Kommentarer
Trackback
