Bluenote

Uppenbarligen vet jag fortfarande inte hur man gör. Har ingen botten, inget stopp. Precis som att jag någonsin haft det... När jag var liten så fick mamma och mormor alltid hindra mig från att äta dem ur huset, jag visste helt enkelt inte hur mycket som var normalt. En portion eller 5? Två mackor eller tjugo? Jag vet inte... jag känner ingen mättnad och ingen hunger. Fastade hela dagen idag eftersom jag skulle opereras, men sedan visade det sig att operationen blir först imorn. Rufs gick och handlade på pressbyrån åt mig och jag vräkte genast i mig: en grov trehörning, en yoggi yalla, sjukt mycket naturgodis (jag menar det jag skriver, det var SJUKT MYCKET. Inte mycket sådär som i lagom men ändå lite mer utan mycket. Hade räckt till 4 pers på filmkväll, utan tvekan) och en cola. Det var för 50 minuter sedan. Om 10 minuter är det kvällsfika. Gissa vad jag ska göra då? Jo, äta. Såklart. Jag önskar att jag hade styrkan att säga nej, "nej tack, jag är inte hungrig. Jag vill inte ha någon smörgås." Det kan jag inte. Jag vet inte hur man gör. Känner mig så jävla värdelös, ångesten river i mig med tusentals klor och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Fy fan. Rufs gick hem för ett tag sedan och jag tror att jag sårade honom ganska rejält när jag sa att jag inte ville att han skulle vara här. Han som är så fin och sitter med mig på sjukhuset varje gång och bara finns där som någon form av helgon som vakar över mig. Jag sa att han inte behöver komma imorn heller, när jag ska opereras. Jag har alltid klarat mig själv (inte så bra kanske, men det har iallafall gått) så varför inte nu? Han blir bara arg när jag försöker förklara varför jag mår dåligt, så jag har gett upp försöken att få honom att förstå.

Jag vill kräkas, men det får jag inte för det har jag lovat mig själv. Dock skulle det vara så enkelt nu, bara gå in på toaletten och stoppa fingrarna i halsen...men nej, det var 10 dagar sedan sist. 10 dagar. Det är mer än på länge. Mitt mål är en månad, efter den månaden får vi se. Jag kommer bli fet på kuppen men det skiter jag i nu, då får jag väl bli det. What difference does it make?