Det ska väl inte vara så jävla svårt??!
Jag mår otroligt underligt, det surrar i huvudet, världen snurrar lite och jag har huvudvärk. Ibland känns det konstigt i kroppen också, i armen och hjärtat skuttar lite. Vid den här tiden nästa vecka har jag min pace-maker...håll tummarna för att den kommer få mig att må bättre. Jag hatar den här jävla bulimin, den tar livet av mig och jag är för feg för att skrika åt den och skrämma bort den. Jag har för fan fått hjärtproblem av skiten, borde inte det räcka för att lägga av?! Ironiskt nog så har jag blivit sämre av att få reda på hjärtstrulet, det känns som att jag gett upp och tänker att "då kan jag lika gärna kräka ihjäl mig tills jag får en hjärtinfarkt och dör". Så är det ju inte. Jag borde kämpa.
Imorn ska inte bli en lika överkass dag som idag, imorn ska bli en dag då jag gör de saker jag bestämt att jag ska göra. Inte avboka något, inte skjuta upp något. Bara göra det jag ska.
Jag ska:
Sätta mig på mitt nya favoritplace och skriva på boken kl 10.00
Fika med N.
Fika med L.
Skriva ännu mer på boken.
Hälsa på Rufshjärta i skolan och skämma bort honom och hans skrivarkamrater med lite fika.
Packa väska inför skolstarten.
Skicka in papper till adressändring.
Det ska väl inte vara så jävla svårt??!
Godnatt.
Nu försöker jag kommentera igen. Har inte lyckats med mina sista kommentarer så hoppas på denna! Ska eventuellt flytta någonstans under vårterminen 2011, Handels har så jäkla kassa valbara kurser. Så blir antingen Spanien, Skottland eller någonstans i Sverige. Jej!
Lycka till med hjärtat gumman!
Hej!
Inte så insatt i vad ett AV-block 2 är, men jag har ett AV-block 3 och hemakromatos. Jag svimmade och var helt orkeslös tiden innan operationen.
Vi satte in en reveal (hjärtmonitor) under 7 månader som skulle läsa av om jaghade ngt fel i rytmen, vilket jag hade. 10 sekunders hjärtstillestånd vissa nätter så en pace var enda utvägen. Jag var jättenervös innan.. eftersom jag fick reda på det en dag innan jag skulle opereras och åkte från förstabörjan in igen till sjukan för att jag ville ta bort monitorn för jag inte kände ngt svimmade längre. och då blev ju svaret som en chock, eftersom jag var helt oförberedd. men samtidigt hann jag inte tänka så mycket.
tiden efter hade jag ganska ont och var tvngen att va sjukskriven i 2 veckor innan jag ens kunde lyfta armen pga ärret och smärtor efter operationen. kändes som att muskeln var trasig typ, man fick inte upp armen liksom. nu i efterahdn är jag så himla tacksam att min mamma och min läkare hde sånnt tålamod med mitt svimmande och jag är glad att de trodde mig och inte sa "att det händer så ibland i tonåren"... jag mådde illa efter ingreppet för jag fick mycket lugnande och jag var sängliggandes i 2 dagar efteråt. jag fick åka hem samma dag. jag operarades 7.30 och åkte hem 17.00.
har du några speciellA fårgor? :)
