Bluenote

Usch. Duschat, kräkts, svullen, snurrig, huvudvärk. Jag hatar det här. Jag vill bort, byta ut mitt liv och mest försvinna. Det känns som att huvudet väger 100 kg och när jag flyttar blicken känns det som att hjärnan skvalpar omkring i massa vatten. Jag blir sjösjuk innuti mitt eget huvud. Magen sväller över och jag orkar inte ens se på min egen kropp, Rufshjärta tolkar min ovillighet inför hans beröring som att jag tröttnat på honom och jag fattar att det är svårt för honom att tro på mig när det enda jag får fram som svar är att "nejdå, jag känner mig bara så tjock". För jag är tjock, jag är otroligt tjock och jag går upp, upp, upp i vikt. Senaste veckorna har jag gått upp en hel massa kilo och mitt oregelbunda men ändå regelbundna kräkande gör att jag bara fortsätter min stadiga kurva uppåt. Jag hatar det.

Jag måste göra något. Fasta, t.ex. Eller leva på frukt och grönt. Som att det någonsin har fungerat eller någonsin kommer göra det. Jag ska iallafall ge det ett försök. Imorn blir det ju middag med M och co, men dagen blir fastande och även påföljande dagar. Så långt det går.

Läste lite i gamla dagböcker som research inför romanprojektet, men hamnade mest i något konsigt tillstånd av återupplevande och fick ännu mer ångest än vad jag egentligen behöver ha just nu. Det gick åt helvete så tidigt för mig, varför blev det så?

Jag ska bli stark och vacker igen, på något sätt ska det lyckas.

Natt, igen.