Andas.

Jag andas igen. Ett par meter ifrån mig sitter den finaste som finns och hela jag fylls av kärlek och tacksamhet för att han är min. Vi kommer klara det här. Det känns fortfarande skakigt och otäckt och jag vill radera den gångna söndagen och måndagen från mitt minne. Det hände aldrig. Vi sade aldrig de där orden. Vi tänkte aldrig de där tankarna. Nu är det vi igen, och jag måste våga tro och släppa oron i mitt bröst.

Det har, efter det att stormen lade sig, varit ett par fantastiskt fina dagar. Solsken, kärlek och massa positiva överraskningar så som att jag får min behörighet (bara jag jobbar häcken av mig så kommer det gå!), att Rufs ska på arbetsintervju, att jag får hyfsat mycket tillbaka på skatten och att jag har skrivit hela 30 sidor på boken. Nära 20.000 ord! Det händer fina saker minsann! Och jag fick höra fina ord idag... Jättefina ord. Tack, du som jag pratade med :)

Imorgon är det skola med ensemble och övningselever och därefter är det fredagkväll med After Work. Det ska bli en fin avslutning på en omtumlande vecka, och min sista helg som 24-åring.

Jag mår så fantastiskt bra just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0