Varför är det så svårt?

Ångesten satte klorna i mig nu ikväll. Sådär riktigt på riktigt mycket, med klorna så djupt in att jag inte kan skaka loss den ens med våld. Jag hatar när det blir så. Jag har haft så fina dagar, varit så glad, nästan mått bra... och även om jag hetsätit så har inte fokus varit på det hållet, utan fokus har legat på att leva. Idag blev det annorlunda, och nu pågår ett krig i mig där ena sidan vill att jag ska ge upp och låta mig manipuleras till oigenkännlighet av Herr Ångest, och andra sidan av mig säger på ett väldigt förnuftigt sätt att det var just det här tankemönstret och agerandet som fick mig att nästan förlora Rufs för bara ett par dagar sedan. Resultatet blir att jag ljuger och spelar teater. Jag låtsas må bra. På ett sätt är det nog nyttigt att jag gör det, för jag mår faktiskt lite bättre på riktigt om jag fejkar glädje. Som de där skrattkurserna ungefär, ni vet när 100 personer står i ring och tvingar fram skratt, tills det till slut kommer naturligt av bara farten. Det kommer lite äkta lugn och glädje av bara farten när jag är låtsas-glad. Jag har ju ingenting att inte vara glad över, egentligen. Jag har det oförskämt fint och bra.

Men jag är svullen över hela kroppen efter alla kolhydrater och magen står åt alla håll eftersom det inte gått så bra att kräkas då jag ätit mer eller mindre konstant idag, med undantag för ett par timmar då jag jobbade. Jag ska jobba imorn också, och på kvällen ska vi se SMASK-genrepet på Artisten, så det blir inte en repris av katastrofdagen imorn. Imorn blir det till att fasta, faktiskt.

Jag tänker inte ens efter längre, innan jag hetsäter. Det är en så naturlig del av min vardag och jag vet att förr eller senare så kommer jag göra det så jag orkar inte ens reflektera över det. Hemskt, eller hur? Jag förstår inte vad det är som är så svårt med att äta normalt. Jag hetsar inte längre för att dämpa ångest, för jag har ingen ångest kvar att dämpa. Numera mår jag oftast bra till vardags, så jag känner inget sådant behov. Jag tror inte heller att jag hetsäter om något inte går min väg eller om jag är stressad/nervös. Nej, det gör jag nog inte. Däremot så hetsäter jag när det egentligen är dags att äta. Även om jag tänker att jag endast ska äta en normal portion så blir det inte så. Jag vräker i mig istället. Ibland är det för att det helt enkelt är något väldigt gott jag äter och jag vill därför ha mer för ren njutnings skull (för ja, mat kan vara njutning. Om det inte går över gränsen.) men oftast är det inte så. Oftast är det för att något brister i mig. En enda liten tugga släpper på alla spärrar och jag måstemåstemåste äta mer även om jag egentligen inte vill och känner mig mätt. Det är underligt.
Jag måste börja tänka efter mer. Rufs har iallafall köpt en juicemaskin så vi ska båda köra detoxkur och leva på färskpressade grönsaks/fruktjuicer en vecka. Det kommer bli skönt, och lättare när man är två.

Nu ska jag läsa lite andra bloggar och sedan sova. Jag har det så jädrans bra. Jag får inte glömma det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0