Bluenote

Jag borde hoppa in i duschen men orkar inte. Är hungrig men vill inte äta något, tydligen lyckades jag spy duktigt förut då. Synd att det inte känns på magen bara, den känns svullen som vanligt.

Kanske borde äta ngt, kommer bli svinfull ikväll annars. L har med sig 2 öl till mig också... Ojojoj.

Vet inte ens vad jag ska ha på mig ikväll, har ont i huvudet och vill sova. Blä.

Får sitta här i 13 min till, sen blir det duschen.

Var inne i stan förut, åt frulle på Espresso House först, och redan då tror jag att jag bestämde mig. Det finns ingen utväg än att kräkas idag. Vi var i Nordstan och sprang omkring, N köpte julklappar till sin far och bror och jag köpte lite småsaker. Pengapanik. Redan. Vi handlade massor och åter massor 

Sedan var jag med om ngt otäckt. Jag skulle köpa sushi, och N följde med mig. Sedan lämnade han mig och matkassarna för att gå iväg å köpa en sak till sin bror. När jag stod där inne på sushistället började hela världen svajja, jag svettades, hjärtat bankade, jag trodde jag skulle svimma. Med sushi, väska och fyra matkassar krånglade jag mig iallafall ut på gatan och stod där som paralyserad tills N kom. Jag övertygade honom om att taxi hem var en mkt bättre idé än spårvagn, eftersom blotta tanken på att åka vagn gjorde mig illamående.

Nu är jag iallafall hemma. Säker. Fast det känns inte så. När jag har spytt kommer det kännas så, men det kan jag inte göra ännu för N ska duscha och det är viktigare eftersom hans väninna kommer över...

Fan, fan, fan, fan.

Och ikväll måste jag låtsas vara normal igen, ska ju på "date" med R. Dricka öl och vara social. Usch å fy. Men men, guess I have to.

Borde göra ngt viktigt nu, typ kräkas och sen ta medicinen.

Idag ska det inte ätas och kräkas iaf, så det så. Jag ska kämpa mot matmonstret med näbbar och klor för att hon inte ska få mig. Jag orkar inte längre. Vad som helst annat, skära, bita, riva... Jag gör allt, bara jag slipper hetsa.

Jag var helt förvirrad när jag vaknade, det var helt tyst i lägenheten och eftersom att vi bestämt att vi skulle åka in till stan trodde jag att N åkt utan mig, då jag vaknade 2 h senare än jag beräknat. Har som sagt sovit, men inte sovit särskilt bra eftersom jag fortfarande är lika jävla skittrött.

Har fått pengar från försäkringskassan, inte mkt, och inte så att det täcker allt. Men jag kan iallafall betala det viktigaste och sedan ha lite, lite pengar över... Nu kom N och såg troligen att jag bloggar...inte bra. Det finns ju ingen som vet om den här bloggen förutom A. Han är den enda som kan få veta bland mina vänner. Jag vet inte varför, men han känns så trygg på något sätt, som att jag verkligen kan lita på honom och som att det snarare är bra än farligt att han vet om detta. Han kommer inte döma eller tycka att jag är dum i huvudet. Hoppas jag. Eller kommer du? Isf ber jag om ursäkt för att jag sa något. Svårt att ta tillbaka något dock.

Vi borde åka nu. Jag ska skriva inköpslista. Sen ska jag vara normal en dag och gå på stan och låtsas.

N hade messat mig imorse när han var på sjukhuset, tydligen så har jag svarat också. Börjar bli otäckt det där.

Det skrämmer mig att jag har så dålig koll på saker jag gör, N berättade om en grej vi varit med om inne i Nordstan han och jag, det kändes som att han pratade om någon annan än mig. Som att jag aldrig varit där liksom. Skumt.

Imorgon måste funka, jag måste göra alla de där sakerna som jag tänkt göra och ringa alla de där samtalen. Gör jag inte det kommer jag hamna i samma situation som förut ekonomiskt sett. Det vill jag inte, jag har skitit i det förut men jag kan inte.

 

Börjar bli lite dåsig nu.. Ska skriva ned vad som ska göras imorn:

* Frulle 9.00 på Espresso House.

*Handla grejjer. (Se inköpslistan) 

*Städa ordentligt i Lägenheten.

*Ringa alla viktiga samtal

*Bli snygg

*Dricka öl med Internetkillen

Men nu, Sex and the City å sen sova. Snurrig av medicinen.

Natt.

Är skakig och kan inte fokusera blicken riktigt, mår illa och är snurrig...

Det blev pizza. Och cola. Och godis. Snart blir det fingrar i halsen också, ingen idé att ens försöka med tanken att behålla skiten.

Tänkte försöka vara duktig imorn iallafall. Kanske blir frulle på Espresso House, sen iväg och handla, sedan blir det städa hela dagen. På kvällen kommer N's kompis hit och jag har ingen aning om vad jag ska roa mig med. Kanske tar ett gäng tabletter och försöker sova tidigt, I don't know.

Borde jobba lite med musiken men jag har verkligen ingen inspiration just nu och då går det ju bara inte.

Nu ska jag gå och spy, sen får vi se om jag håller mig vaken till Sex and the City ikväll, det är dubbelavsnitt och jag älskar den serien.

Tänkte iallafall ta en Zopiklon och 2 eller 3 Atarax efter kräkandet.

Nåja, dax att skrida till verket...

Funderar på att skita i den här dagen alldeles, ta 2 Zopiklon och 2 Atarax och somna om, och vakna först imorgon.

Kroppen känns som att den inte hänger ihop, huvudet snurrar. Kanske borde ta en långpromenad med jag orkar inte klä på mig. Blä.

Ingenting på att-göra-listan för dagen blev gjort, jag sov bort det istället. Försäkringskassan är värst att jag missade, får inga pengar om jag inte ringer dem.

Jag är snurrig i huvet, känns som hela jag är fylld med bomull och vatten.

Jag längtar tills på måndag, N åker ju till sina föräldrar på söndag och jag har lovat L att sova hos henne eftersom hon hatar att vakna ensam på julafton. Sen när jag kommit hem från henne ska det svullas. Funderar på att handla allt redan innan, precis efter att N har åkt. Vet inte om det är en bra idé dock för då kommer jag bara äta upp allt.

Eller så borde jag försöka skita i hela grejjen, försöka ha en frisk julafton för första gången på flera, flera år...

I don´t know. Har ju inte råd att hetsa egentligen.

Fy fan vad jag är trött, borde göra något men jag pallar bara inte. Känner en oerhörd lust till att skära mig, men det är verkligen bara dumt. Ska inte.

Ska nog lägga mig igen, orkar inte göra ngt annat.

Dock kände jag idag, när jag var ute och promenerade, hur mkt jag saknar att röra på mig. I januari blir det gymet igen, även om jag kommer ha sjuuukt lite tid i vår så får det vara värt det faktiskt. Jag ska orka iallafall.

Men just nu, så trött, så trött... 

Jag ska storhandla i mellandagarna, äta lite, lite varje dag men ändå äta. Börja räkna kalorier igen, även om det är jobbigt. Dock blir det en ond cirkel när jag inte tränar, jag anser att det inte är någon idé att ens bry mig om vad jag stoppar i mig, eftersom jag ändå inte rör på mig. Jag fattar inte varför jag inte kan göra någon LAGOM?! Antingen så äter jag inget, eller jättejättemycket, antingen så tränar jag ihjäl mig eller så ligger jag på soffan hela dagarna.

 Jag har inga matpengar imorn heller... Hur ska det gå? Kanske får bli en till köpa-på-krita-tur till pizzerian. Köpa en sallad. Who am I kidding? Kommer ju säkert äta pizza... Fy fan.

Klockan är 01.30.

Imorn:

*Ringa försäkringskassan

*Posta brev till försäkringskassan

*Ringa 3

* Klura ut hur jag ska göra med filmen

*Boka tvättid

*Ringa Västtrafik

*Ringa Visma?

Sen var det ngt mer också, som jag har glömt bort.

Jag orkar inte med ett kaos av mat och ångest längre. Ibland känner jag mig så dubbel, den ena delen av mig vill vara sjuk, vill få hemsk, rivande ångest, vill bli inlagd på sjukhus och vill tillslut ta livet av mig.

Den andra delen av mig ser på andra människor, som Vackraste t.ex. med stor beundran och önskar att jag kunde bli precis som dem. Så levande, vacker och intressant. Någon dag kanske. Någon dag.

Jag borde skriva en inköpslista och beräkna kalorimängd som jag bör få i mig, men det skrämmer mig också. Kanske för att jag då får allting svart på vitt och tvingas ta ansvar? Det borde vara så... Fast det är ju kontroll och ansvar jag verkligen vill ha, så det är underligt.

Men hm... Hur skulle det kunna se ut då, detta matschema?

Frukost: The/Kaffe 1 hackat äpple, 2 msk keso (250 kcal)

Mellanmål: 1 äpple (125 kcal)

Lunch: Sallad gjord på grönsallad, tomat, gurka, paprika, 50 g fetaost och 20 g nötter (300 kcal)

Mellanmål: 1 Äpple (125 kcal)

Middag: 0.5 dl ris, sallad, dressing på olivolja och vinäger (400 kcal)

Kvällsmål: 1 äpple

= 1325 kcal 

Känns ju spontant som att det är otäckt mkt mat att äta, men det ska kanske går bra ändå när jag vet att kalorimängden är befogad... Ja, detta är nog bättre att köra hela januari och slutet på december på detta sätt än att vänta ännu längre och sedan fucka upp allt med ändå inte orka göra som jag sagt...

Lite snurrig nu, två Atarax och en Zopiklon. Läste nånstans att man helst inte ska ta dem tillsammans... Nåja, e gött snurig nu iaf. Och ska lägga mig å gosa med katten,

Tanken på sömn gör mig glad, tanken på morgondagen skrämmer mig eftersom jag inte vet vad jag ska göra. Har massa saker att göra men ingen tidsplan... Nåja, det får jag ta imorn tror jag.

Nu snurrar det lite...

Natt.

Var på kursen, mådde dåligt och saknade Vackraste redan då... Inte roligt. Jag vill ju bara ha henne nära, som vän, flickvän, vad som helst!

Såg film från konserten, det lät bättre än vad jag trodde. Dock var jag tjockare än jag trodde också. Usch.

Åkte hem och däckade på soffan efter kursen som slutade vid lunch, N låg fortfarande och sov när jag kom hem och jag orkade inte sätta mig vid pianot som jag hade tänkt så jag slösurfade på facebook och somnade framför tvn.

Det var skönt!

Vaknade och var förvirrade och panikslagen, vet inte varför. Tror jag var hungrig också.

N väckte mig och eftersom ingen av oss har några pengar så gick vi till pizzerian och handlade mat på krita... Köpte 2 snickers var åt oss också för mina sista 20 kr och en snickers samt kycklingrullen blev för mkt för mig.

In på toa, gräva i halsen. Jag fattar inte att N inte fattar! 

Var på promenad sen med R, en kille från nätet. Han var trevlig, vi gick en liten runda med hunden. Han var snygg också, tror jag... Får se om jag träffar honom igen. Jag har svårt med relationer, fuckar oftast upp dem innan de ens hunnit börja. Känns som jag får ha en alternativ "frisk" personlighet och sen det vanliga sjuka jaget, och så småningom så rämnar den fasaden och allt blir synligt. Då är jag inte så intressant längre.

Sitter å dricker thé nu och äter min andra snickers. Orkar verkligen inte spy mer.

Tycker inte om att försöka ligga ner å slappna av, det gör mig bara nervös och ångestfylld. Dock ska jag upp om 4 h så morgondagen lär bli intressant. Det värsta är att jag inte kan sjunga när jag är trött heller, låter sjukt illa och instabilt och det tycker jag inte om... särskilt inte imorgon.

Sitter och pratar med en kompis, H, på msn. Vi ska partaja i helgen har vi bestämt. N står i köket och diskar och jag gick ner och sa det till honom förut, att H kommer hit i helgen.

"Inte för att låta som någon moralgubbe men du ska orka städa i helgen också så sup inte skallen i bitar".

Jag önskar ibland att jag bara kunde explodera och bli arg, men jag är så dålig på det... Han är väl inte så jävla mkt bättre själv? Han städar och fixar inte heller här hemma, och när han mår dåligt är det så jävla synd om honom och jag förstår, förstår och förstår. Men jag då? Visst, jag kanske inte ger honom så mkt utrymme till att förstå eftersom jag sällan pratar om vad jag känner eller hur jag mår med honom, men han vet ju att jag är sjukskriven av en anledning...

Jag vill kanske supa skallen i bitar i helgen, faktiskt så vill jag verkligen göra det...även om jag vet att det inte är lösningen på några problem över huvud taget, men det hjälper ibland för stunden.

Jag ska orka städa, det ska jag absolut... men jag tänker festa iallafall. Han själv ska ju dessutom ha en kompis här i helgen och sen ska han iväg på lördag kväll så vi borde väl anstränga oss lika mkt fram tills dess, eller?

Åh, jag önskar mig lite sömn nu... verkligen.

Kommer vara astrött imorn, utan tvekan.

Ska kolla film med F imorn efter skolan och sedan på promenad med Internetkillen som tydligen bor alldeles granne med mig... Vi har säkert setts på Konsum, underligt det där... Snackat i över en månad men liksom inte haft ngn koll på vart den andra bor... Nu visar det sig att han bor ca 200 m ifrån mig. Knas.

Han kommer säkert tycka att jag är fet och otäck, fyyy fan.

Jag ska ha en spyfri vecka nu, eller ja, de kommande dagarna iallafall. Har ju inte så mkt val eftersom jag inte har en enda krona iofs, och det är ju bra på ett sätt.

Blev inte så mkt fun light handlat idag, däremot blev det godis, som sagt...

Nåja, ska sluta skriva här nu och försöka blunda en stund iallafall... Natti.

Innan arbetsterapeuten blev det som sagt frulle på Espresso House, fick skitont i magen efteråt och kände mig uppsvullen och otäck, byxorna (som är för små även i vanliga fall) stramade som aldrig förr men jag var alldeles för trött för att ens bry mig om det... Däckade på soffan när jag sedan kom hem, tydligen har någon ringt mig eftersom en tjej jag var gruppchef över har lämnat mig som referens för ett jobb, och jag har svarat och pratat med den här människan utan att komma ihåg det... Snacka om att vara alldeles väck.

Åkte iallafall på möte på stället där releasen ska äga rum, det var hur jobbigt som helst och jag kände mig sjukt liten... Visste inte vad jag skulle säga eller göra, men på ngt sätt lyckades vi ändå planera.

Jag blir så osäker när det är andra tjejer med, och nu var det en tjej där som verkade jobba på stället och kanske även vara T's flickvän. Jag hade inte en aning om att hon skulle vara med.

Då blir det jobbigt, känner mig tjockare än nånsin förr och att hon dessutom satt och påpekade att hon inte hade ätit sedan i söndags gjorde det ju knappast bättre...

Kom hem och åt för mkt middag efter upprörande telefonsamtal med F ang att vi kanske måste flytta eftersom jag inte orkar ta hand om hemmet och det ser ut som fan här... Hade jag varit min hyresvärd hade jag kastat ut mig för länge sedan faktiskt, så jag förstår honom. Jag lovade att jag ska skärpa mig iallafall, och städa i helgen. Hur jag ska få energi till det vet jag dock inte.

Jag borde verkligen sova nu men finner ingen ro, som vanligt, och jag vågar inte ta någon propavan eftersom jag blir så kass på dem dagen efter...

Ska iallafall skriva ner vad jag ätit idag:

Frukost: Grov scones, chai latte på soyamjölk, 2 skivor ost, 2 tsk creme cheese, 1 proviva shot.

Middag: 2 kycklingkorvar, massa sommargrönsaker wokade med ris, barbequesås.

Övrigt: 200 g lösgodis (massa choklad) 40 g nötter å russin.

MYCKET!!!

Men bra på ett sätt. Har ju inte spytt, och ska inte göra det heller... 

Funderar på att åka å äta på Espresso House innan kursen imorgon, vi får se om jag orkar.

Ska göra ett försök att sova nu iallafall.

Min första kräkfria dag på...jag minns inte ens när det var sist faktiskt.

Natt.

För en stund sedan var jag och "duschade", egentligen duschade jag inte alls utan stoppade ner kladdiga fingrar i sönderriven hals och försökte få upp resterna av dagens hetsande...

Jag tänker försöka använda den här bloggen för att analysera mina attacker, säkerligen inte roligt att läsa för någon annan än mig, men det skiter jag faktiskt i. Iofs är det inte roligt att läsa för mig heller, men skitsamma.

Idag började det redan när jag gick upp, problemet var bara att jag inte hade ngt att äta förutom lite turkisk yoghurt och müsli... hällde upp alldeles för mkt müsli och sedan var det igång...

Fördrev tiden på akuten med att dricka hur många koppar som helst av sliskig automat-choklad med påföljande kemiska reaktioner i magen... Tål ju inte den jävla chokladen!

På väg hem visste jag ju redan att det var kört... Gick in på pressbyrån, köpte 3 chokladbitar för 23 kr och gav den ena till N, som följt med mig till akuten.

Sedan var det hem, föra över pengar och sen till Konsum.

N är så naiv på ngt sätt, han förstår liksom inte... Han borde väl se vad jag håller på med? Eller så vill han bara inte se... Eller så ser han men vet inte vad han ska säga riktigt...

Hur som helst så handlade vi grillad kyckling, keso, hoummous, sallad, chips och cola. Kändes som att jag åt upp halva kycklingen redan medan jag rensade den...

Vräkte i mig tre tortillas med alla tillbehör och massa, massa chips... Sedan fastnade jag på den där tjejens blogg som jag berättade om innan och nu har jag slutligen spytt... Funderar nu på om jag ska ta mina sista pengar och äta frukost på Espresso House med N innan läkaren... Måste ha råd med Fun Light och snus också, och blommor till S & B... Får se hur det blir med den där frullen... Vore ju gott förstås...

För i tiden hade bulimin ett syfte, det har den liksom inte längre. Nu handlar det mest om att jag gör det på gammal rutin, jag vet eller kan inget annat liksom. Jag äter för att det är det enda jag känner till, äter för att jag vill slippa tänka på annat, trots att jag har så mkt annat som jag egentligen borde tänka på...

Hur länge till ska jag orka?

Jag kanske borde göra ett försök att orka kämpa istället... Det kan ju inte gå mer än åt helvete liksom.

Nu frågade jag N om frullen... "Jättegärna". Ja, det får väl bli så då...

Jag är sjukt trött, har inte sovit alls inatt. Vågar inte somna för att jag hatar att vakna... Knäppt va?

Planen är som följer: Frulle på Espresso House.

Sedan thé/Fun Light fasta tills på fredag, därefter endast grönsaker/frukt tills jag är smal nog.

Jag tror inte ens på det själv...

Men jag ska iallafall försöka...

Kanske kan fungera med hjälp av dubbla doser Fluoxetin nu iallafall. Jag hoppas.

Jag hittade en så fantastisk blogg förut, en 26årig bulimiker som skrev sig raka vägen in i mitt hjärta. Jag var tvungen att skicka ett mail till henne och skriva att jag ville prata med henne... Jag kände ju igen mig så mkt i det hon skrev!

Imorgon ska jag till Angered igen, jag ska dit och prata med arbetsterapeuten... Allting där känns så fokuserat på att jag bara ska börja arbeta igen, men det är ju inte det det handlar om, inte för mig, inte just nu.

Jag minns inte ens när jag senast hade en kräkfri dag, jag minns inte hur det känns att vakna utan ångest och att faktiskt vilja gå upp. Jag minns inte hur man skrattar på riktigt.

Jag pratade med snygge H på msn idag, om typ ingenting. Jag hatar att prata med honom, bara för att jag vet att han inte ser mig som ngt annat än en halvkass sångerska i nått band han råkat jobba med. Jag vill vara vacker, jag vill vara stark, jag vill vara intressant!

Och jag saknar I, fan vad jag inte vill erkänna det men jag saknar honom så mkt att det gör ont i hela mig, Han förstod mig, även om det inte alltid verkade så. Vi hade ngt speciellt han och jag, och jag minns alla de vackra nätterna vi delade. Jag minns hur min hud brann när han rörde vid mig och hur mitt hjärta slog dubbelt så fort bara jag tänkte på honom. Han lärde mig att känna igen, han lärde mig att älska... Och nu är han borta, för alltid.

Ibland vill jag bara sätta mig på en buss, sätta mig på en buss och åka raka vägen till Norge. Lämna allt jag är och allt jag varit här hemma i Gbg och bara åka dit och börja om på nytt. Kan man göra så?

Jag ska fasta nu. På riktigt!

Köpa Funlight imorn, det blir min kost resten av denna helvetesvecka. Så det så.

I mitten av veckan får jag se Vackraste igen. Kanske för sista gången, nej, nej, nej... Låt det inte vara så, snälla låt det inte vara så...