Vackert!
Jag tänker inte skriva frågan här men jag kan iaf skriva att jag ljög som svar... Du har redan fått ett par, fem stycken för att vara mer exakt, men du vet bara inte om det...
Det här har varit en vacker dag, en sådan dag som jag vill stoppa undan och spara för alltid någonstans där inne.
Jag hade kunnat skriva så mycket, men jag tror inte att det är läge nu riktigt...
Allt jag vet är bara att all den där saknaden, all den där ångesten och all den där närheten till tårar som jag haft de senaste dagarna kanske inte var befogad...troligtvis inte t.o.m. Och ja, jag väljer att se det positivt den här gången, jag väljer att se det vackra. Inte bara det vackra nu i slutet av dagen utan det vackra över huvudtaget. Jag väljer att se att jag hittade min position i gruppen i skolan idag genom att våga sätta mig vid pianot och lära ut trestämmig sång (eller ja, två ackord iaf...) och att våga ta för mig och stå för min musik, jag väljer att minnas känslan när jag såg M sjunga Burnin' Love idag på sångkursen och S ståendes bredvid spelandes på pianot, och all den härliga energin som flödade ut i rummet och som gjorde att jag fyllldes av en värme och en kärlek som jag hade glömt fanns. Jag väljer att minnas att jag inte visste vart jag skulle göra av mig själv för att det bubblade så mkt härlig lycka i mig när jag såg och hörde samspelet dem emellan och hur jag ville hoppa och skrika av glädje bara för att jag fick känna alla de där sakerna.
Jag väljer att minnas kommentarer och vackra ord från kvällen och vänner som kanske inneburit något annat än jag tidigare trott. Jag väljer att minnas samtal som kanske, kanske, kanske betyder något för någon mer än mig och jag väljer att minnas att någon sa att jag faktiskt betyder något.
Jag väljer att minnas att S var underbar idag och att jag kanske, kanske sådde ett litet. litet frö hos Sångkurs-N genom att berätta om mina egna erfarenheter.
Jag väljer att tro på det positiva och välja bort det jag inte vill höra.
Kanske kommer mörkret tillbaka imorgon, men just nu är det ljust och vackert och jag väljer att ha saker att se fram emot. Ja, det gör jag faktiskt. Mycket.
Tack. Jag log hela vägen hem. Tack.
Trött, tröttare, tröttast...
Det blev ingen sömn... Sitter på Espresso House och äter frukost och är snurrig. Det kommer nog bli en spännande dag detta eftersom det redan nu känns som att jag ska kollapsa av trötthet.
Klockan är halv 8 och jag har redan tagit 400 mg koffeintabletter, koffeintabletter är spännande för min kropp, mitt hjärtfel gör sig mer påmint när jag tar dem. Men men, det får vara så för jag måste överleva den här dagen i vaket tillstånd!!!
Troligtvis kommer hela dagen vara en enda lång minneslucka sedan men jag antar att det är sådant man får leva med.
Utmaningen blir dock att inte äta ngt mer än denna creme cheese och ost-scones och chailatten som jag trycker i mig nu. Brukar få för mig att det är okej att äta när jag är såhär trött för att hjärnan behöver energi, men det är INTE okej. Inteinteinte.
Det får bli mycket vatten och massa kaffe idag istället.
Tog en riktigt lång dusch förut och fixade med hårinpackning och grejjer så nu är jag iallafall fräsch och luktar gott...även om jag ser ut som ett as med ringar under ögonen och andra fina trötthetstecken...
Jag försökte iallafall bli så snygg jag kan, även om det inte är så värst snyggt. Idag är det viktigt att visa mig från min bästaste sida.
Nu ska jag ta mig iväg mot skolan och undvika att somna på dramalektionen...
Jag ger upp!
Det bli fan ingen sömn inatt. Ingen alls.
Jag har legat och vridit och vänt och försökt hur länge som helst nu och det går fan inte, så nu ger jag upp.
Ska ta och städa lite istället. Tog två koffeintabletter nyss så det ska nog gå att överleva detta också, även om jag kommer vara totalt dum i huvudet imorn.
Funderar på att äta frukost på Espresso House om några timmar, och att låta det vara den sista ickeveganska kosten och det enda jag stoppar i mig imorn (idag).
Ja. Det blir bra.
Ingen sömn.
Mitt i natten blir jag alltid så jävla hoppfull. Saknaden blir till något konstigt "jagskaalltvisadigvaddumissar"-tänkande och det känns som att jag kommer klara vad som helst. T.ex. att inte äta på hela dagen imorgon.
Jag ska upp om tre timmar, jag vet inte riktigt hur det kommer gå men det får bli mååånga koffeintabletter imorn... Har nog inget annat val.
Jag vet verkligen inte när jag ska hinna bli klar med allt här i lägenheten men jag längtar verkligen tills jag är ute härifrån och får börja om på Hisingen. Det känns verkligen helt överjävligt att A behöver flytta för min skull men jag kan verkligen inte hitta någon annan lösning.
Jag ska ta och följa min mors råd också och faktiskt ringa det där personliga ombudet, jag vill inte gärna erkänna det men jag behöver verkligen hjälp med att klara min vardag...
Ikväll vill jag verkligen inte sova, för jag vill inte bli av med den här ganska sköna känslan av hopp, jag vill liksom ligga här med katten som spinner på min arm och datorn i knäet och drömma om att allting kommer kunna bli bra en dag.
Ibland drömmer jag om alldeles sjukt vardagliga saker, som att vakna och äta frukost hemma i lugn och ro, utan att känna massa ångest och skit.
Drömmer om att kunna visa mig ute utan att fundera över hur många som tänker på hur fet jag är, om att kunna umgås med människor utan att alltid känna mig så sjukt underlägsen.
Jag drömmer om att en enda gång kunna se mig i spegeln och kunna se annat än dallrande fett, drömmer om att kunna äta som jag vill utan att det ger mig ångest och att kunna leva en enda dag utan att tänka Matmonstrets tankar.
Jag vet bara inte hur det ska gå till att nå alla de där sakerna.
Men en sak vet jag, och det är att jag ska få min 49kilos kropp, även om det tar tid.
För det första så är det endast vegankost som gäller numera, mest för att jag inte tål varken laktos eller gluten (inte för att gluten har med saken att göra egentligen, men iallafall.) och max 500 kcal/dygn. Inga undantag.
Jag måste hitta en matsedel som fungerar oavsett om jag jobbar eller går i skolan, jag vet bara inte hur fan det ska gå till...
Kanske:
Frukost: 1 frukt, 1 kopp thé
Lunch: 1 soyayoghurt, 1 frukt
Mellanmål: 1 frukt
Middag: Sallad med blandade grönsaker
Det borde faktiskt gå att få ihop. Lunchen är ju enkel att få med sig och middagen kan jag äta när jag kommer hem från jobbet även om jag jobbar sent, det är ju inte så mkt energi i den...
Jag måste börja springa nu också, varje dag faktiskt om jag ska klara Vårruset... Det är bara fem km men jag och löpning är inte såta vänner... Särskilt inte med den här vikten, hej överviktsont i knäna...
Jag känner för att skriva en novell. Vet inte om vad bara.
Det kommer nog inte bli någon sömn för mig inatt.
Inget kräkande idag!!!
Det är sååå skönt att lägga sig utan att ha haft fingrarna nere i halsen en enda gång på en hel dag!
Tänker dock inte skriva ned allt jag ätit för det är åt helvete alldeles för mycket.
Ångesten är stark ikväll och därför tänker jag inte skriva mer utan jag ska försöka sova istället... Imorgon har jag hur mkt som helst att göra.
Natt.
Saker jag skulle äta...
...om jag var normal.
Jag vill helst inte erkänna att jag skulle äta om jag vore normal, men jag antar att jag nog skulle göra det... Just därför tänker jag skriva ned en lista på saker som jag tror att jag skulle äta om jag var en frisk och kry människa, och en lista på saker som jag inte skulle äta... Varför vet jag inte, kanske för att jag drömmer om att en dag klara av att äta någorlunda normalt...
Frukost:
*Fruktsallad med laktosfri keso
*Soya-yoghurt
*Smoothie på olika frukter
Lunch/Middag:
*Vegetariska soppor
*Grillade grönsaker
*Tomat & Rödlökssallad med Avocado
*Quornbitar med råa grönsaker
*Vegetariska grytor
Mellanmål:
*Frukt
*Soyayoghurt
Snacks:
*Nötter
*Torkad frukt
*Frön
*Torkade bönor
En dag kanske...En dag.
Beslut.
Jag har hetsat bort ännu en dag. Ätit ett par chips och lite godis efter hetsandet. Ikväll ska jag dricka öl med QX-N och jag vill så gärna bli berusad, hur dumt och alkoholiserat det än låter. Bättre det än att fortsätta svulla iallafall.
Dock valde jag bra den här gången, jag ska till gymmet snart.
Jag kanske inte vann första slaget idag eftersom Matmonstret t.o.m. hade tagit sig in i mina drömmar och jag vaknade med hetsångest, men jag tänker iallafall vinna de kvarvarande slagen. Jag ska på Body Combat, och spöa det jävla Matmonstret till oigenkännlighet. Sedan ska jag sätta mig i favorithörnet och låtsas vara normal och titta på vacker flicka en stund. Det jävla monstret ska inte få sista ordet idag, inte en chans! Och jag ska köra hårt på passet, så hårt, hårt, hårt att jag är alldeles slut efteråt och kroppen värker av ansträngning. Då kan jag förhoppningsvis få en nystart till imorgon.
Nu ska jag iväg. Hej.
Shampoo, vax och dig.
Hittade detta i en mapp på datorn. Kom inte ens ihåg att jag skrivit det för det känns som att det tillhör en annan värld och skrevs för 100 år sedan ungefär. Starkt.
Jag är inte redo för att skriva om dig ännu, för jag är rädd att orden inte ska göra dig rättvisa. Jag vill skriva den vackraste sången jag någonsin sjungit, jag vill att du ska höra att det är mer än bara ord och jag vill att du ska förstå vad du gjort med mig på bara två, ynka nätter. Två underbara nätter.
Jag trodde att jag hade förlorat förmågan, förmågan att känna sådär flammande och brinnande, förmågan att känna hud som dras till hud med inget annat än pirr och fyrverkerier där emellan.
Jag trodde att jag sedan länge hade glömt hur längtan känns, längtan efter ett par andra läppar som trevande söker sig fram i mörkret, känslan av explosioner och trygghet bara genom en kram och ett par händer som rufsar runt i ett saknande hår.
Hur kan man förklara en sådan känsla? Hur kan man förklara en känsla av samhörighet och att vilja vara så näranäranära att man vill krypa in under skinnet? Under skinnet, där jag sa att jag inte hade plats för någon annan än mig själv... Jag börjar tro att jag ljög då jag sa det.
Och om allting slutar upp i jämförelser så vet jag att jag är ute på djupt vatten för jag har känt liknande en gång innan och då föll jag handlöst utan skyddsnät och jag kommer närmare och närmare kanten för varje minut som går... Faller. Igen. För dig.
Kanske borde jag hålla mig borta, kanske borde jag inse att jag redan är trygg och att det inte blir bättre än det jag har, inte med någon. Att jag redan dragit vinstlotten...
Men hur ska jag kunna hålla mig borta från dig när du upptar en allt större del av mina tankar.
Minnesbilder fladdrar förbi som en vacker dröm med våra sammanflätade andetag som musik till de underbara, glittrande vägarna vi fann på varandras kroppar.
Om jag blundar vet jag precis hur dina kyssar känns, och jag älskar att ligga bredvid dig och höra dig sova, ligga precis så nära att ditt hår kittlar mot min näsa och jag känner doften av shampoo, vax och dig. Din doft. Den finns kvar hos mig ännu.
Så hur ska jag kunna hålla mig borta när minnena av våra färgsprakande nätter och längtan efter nya äventyr håller mig uppe och jag vet att jag räknar minuterna till nästa gång jag får känna din värme mot min kropp.
Allting är som vanligt igen. Jag vill ha det jag inte kan få och inte förtjänar.
Jag vet att jag inte är mer än ett ligg för dig, en kropp som kan tillfredställa dina lustar, ett köttstycke att roa sig med efter en lång dags arbete. Skönt att slippa göra arbetet själv för en gångs skull... Men vet du vad? Jag har inget emot att göra det där arbetet. jag har inget emot att se dig njuta och att ge dig allt jag kan för att få höra dig njuta och resa bort för en stund.
Jag kommer ta det jag kan få, och spara alla minnen du ger mig någonstans där djupt djupt inne. Där inne där jag bara lägger det allra heligaste.
Så jag kan plocka fram dem när jag behöver vackerhet ocg undanstoppad låtsaslycka för att orka andas lite till, och när jag behöver känna doften av shampoo, vax och dig.
Jag är inte redo för att skriva om dig ännu, för jag är rädd att orden inte ska göra dig rättvisa. Jag vill skriva den vackraste sången jag någonsin sjungit, jag vill att du ska höra att det är mer än bara ord och jag vill att du ska förstå vad du gjort med mig på bara två, ynka nätter. Två underbara nätter.
Jag trodde att jag hade förlorat förmågan, förmågan att känna sådär flammande och brinnande, förmågan att känna hud som dras till hud med inget annat än pirr och fyrverkerier där emellan.
Jag trodde att jag sedan länge hade glömt hur längtan känns, längtan efter ett par andra läppar som trevande söker sig fram i mörkret, känslan av explosioner och trygghet bara genom en kram och ett par händer som rufsar runt i ett saknande hår.
Hur kan man förklara en sådan känsla? Hur kan man förklara en känsla av samhörighet och att vilja vara så näranäranära att man vill krypa in under skinnet? Under skinnet, där jag sa att jag inte hade plats för någon annan än mig själv... Jag börjar tro att jag ljög då jag sa det.
Och om allting slutar upp i jämförelser så vet jag att jag är ute på djupt vatten för jag har känt liknande en gång innan och då föll jag handlöst utan skyddsnät och jag kommer närmare och närmare kanten för varje minut som går... Faller. Igen. För dig.
Kanske borde jag hålla mig borta, kanske borde jag inse att jag redan är trygg och att det inte blir bättre än det jag har, inte med någon. Att jag redan dragit vinstlotten...
Men hur ska jag kunna hålla mig borta från dig när du upptar en allt större del av mina tankar.
Minnesbilder fladdrar förbi som en vacker dröm med våra sammanflätade andetag som musik till de underbara, glittrande vägarna vi fann på varandras kroppar.
Om jag blundar vet jag precis hur dina kyssar känns, och jag älskar att ligga bredvid dig och höra dig sova, ligga precis så nära att ditt hår kittlar mot min näsa och jag känner doften av shampoo, vax och dig. Din doft. Den finns kvar hos mig ännu.
Så hur ska jag kunna hålla mig borta när minnena av våra färgsprakande nätter och längtan efter nya äventyr håller mig uppe och jag vet att jag räknar minuterna till nästa gång jag får känna din värme mot min kropp.
Allting är som vanligt igen. Jag vill ha det jag inte kan få och inte förtjänar.
Jag vet att jag inte är mer än ett ligg för dig, en kropp som kan tillfredställa dina lustar, ett köttstycke att roa sig med efter en lång dags arbete. Skönt att slippa göra arbetet själv för en gångs skull... Men vet du vad? Jag har inget emot att göra det där arbetet. jag har inget emot att se dig njuta och att ge dig allt jag kan för att få höra dig njuta och resa bort för en stund.
Jag kommer ta det jag kan få, och spara alla minnen du ger mig någonstans där djupt djupt inne. Där inne där jag bara lägger det allra heligaste.
Så jag kan plocka fram dem när jag behöver vackerhet ocg undanstoppad låtsaslycka för att orka andas lite till, och när jag behöver känna doften av shampoo, vax och dig.
Ord.
Alltid när jag verkligen vill skriva så finns varken tid eller ork... Typ som nu.
Hela kvällen blev ett helvete och det slutade med att jag missade vagnen och hade glömt mitt kort hemma...grattis till mig. Dock hittade jag, eller han hittade mig rättare sagt, en taxichaufför som körde mig hem för de 40 kr jag hade i kontanter... det finns fina människor trots allt!
Resten av kvällen är inte ens värd att nämnas och nu ska jag och min svullmage sova.
Och jag vill inte ha nånting av dig. Dina ord och handlingar betyder inget när jag vet att inget du gör är av rätt anledning, eller...rätt anledning för mig då. Det som är rätt för dig verkar vara fel för mig och tvärtom och då anser jag att det är lika bra att låta bli. Eller hur?
Det kommer ändå aldrig bli som det hade kunnat bli om allt varit som det borde vara.
Hej.
Tankar.
Jag sitter här och vill så mycket. Har druckit några klunkar öl och trots denna dags frosserier så känner jag redan av alkoholen i min kropp.
Jag vill så mycket.
Jag vill så mycket som jag inte borde vilja och jag motar inte ens bort tankarna längre för det är lönlöst.
Trött som fan.
Jag är trött. Klockan är 22.43 och jag har redan lagt mig. Inte hetsat idag, jag har tränat (höll dock på att dö på kuppen, träna med förkylning är inte bra) och nu måste jag acceptera att det är okej att jag är trött.
Det har varit hektiska dagar, hektiska men fantastiska, och nu ska det sovas. Ska upp tidigt som fan imorn.
Natt.
Alla känslor på en gång. Som Gessle sjöng, fast mer på riktigt.
Trött, mätt och förvirrad. Glad och ledsen på samma gång. Bubblig och ångestig i magen.
Drömde konstigt inatt, vaknade förvirrad och visste ingenting längre.
Är dock glad för L (inte N's L, en annan L), det verkar som att det går bättre för henne och att hon börjar hitta sig själv.
Det är fint. HON är fin, så jag vill att hon ska få må bra!
Nu, skola.
Blev förresten klar med alla inlämningsuppgifter för Människan Socialt och Kulturellt igår. Underbart! Hoppas jag får godkänt bara.
Värdelös.
Sitter och borde verkligen skriva skolarbete men tankarna bara snurrar runt, runt, runtruntrunt. Jag får liksom inte grepp om nånting, all den positiva energi jag hade igår är som bortblåst och jag känner mig bara värdelös och trött. Klubben ikväll är inte rolig längre och jag tvivlar så in i helvete på att det kommer gå bra... Varför skulle det gå bra? Saker jag gör går inte bra! Jag kommer få stå där och skämmas när det inte dyker upp en jävel och jag står där som en idiot.
Jag fattar inte vad jag tänkte på när jag drog igång detta. Driva en klubb? Jag? Jag som inte kan nånting om sådant, jag lovar att folk skrattar bakom ryggen på mig och tycker att jag är ett naivt pucko. Det är jag.
Fet, naiv, äcklig och värdelös.
Jag vill inte göra nånting ikväll utan vill bara ligga hemma under ett täcke och vara bortglömd av världen.
Jag klarar ingenting själv. Min tatuering hånar mig. Självständighet, ha!
Ångest.
Som ett brev på posten kommer den. Tjock-ångesten. Hatet, föraktet och äcklet. I vanliga fall så dövar jag den genom att hetsäta men guess what? Jag vägrar! Byxorna är för små igen och valkarna hänger från ställen där jag inte ens trodde man kunde ha valkar. Jag kommer aldrig kunna visa mig naken igen känns det som, och det är tråkigt eftersom jag inte tänker sticka under stol med att jag tycker mycket om sex. Dock är sex inte roligt i den här kroppen, det är ett evigt hålla in-vrida-ändra-dra-snurra-dölja-projekt med andnöd och olustkänslor. Så ska det inte vara.
Tänd lampa i sovrummet? Tjena tjetjenien, kommer aldrig hända.
(Min katt har fått stora nippran, vad det nu är, men han springer iallafall runt, runt, runt i lägenheten och upp och ner för trappan så fort så att man bara ser honom som ett svart streck...)
Ikväll blir det nog någon öl eller två, men mer än så ska inte få landa i min kropp i energiväg. No fucking way, säger jag bara.
Längtar till träningen imorn, känns som jag gör något vettigt då iallafall...
Nu ska jag åka iväg och hämta PA hos ABF.
Hej.
Spara Vackra Dagar...
Det är mycket Ida Olsson nu. Hon har en låt som heter så, Spara Vackra Dagar alltså. Det här är en sådan dag, en sådan man sparar.
Är övertrött som en idiot och gick upp svintidigt och åkte till QX-N. Vi gjorde massa, massa mackor och thé och åkte in till stan... Insåg dock att det nog var lite tidigt att vara inne redan klockan 9 för det var helt folktomt, eller ja, hemlös-tomt iallafall. Efter det att systemet öppnade blev det dock fart på grejjerna, mackorna gick åt och blev tacksamt emottagna. Det var dock lite svårt att veta hur man skulle närma sig folk, vi ville inte såra någon eller säga något dumt. Inte tränga oss på. Några verkade faktiskt ta lite illa upp till en början men det löste sig ändå fint till slut. Mackorna tog slut och vi lyckades nog mätta några munnar och värma några själar iallafall... Hoppas jag.
Pratade lite med Abf-T och vi ska troligen göra det här till ett projekt och dra ihop fler frivilliga och dela ut mat två gånger i månaden eller något sånt. Jag och Qx-N var inne på samma spår där så det kommer bli toppen!
Klockan är bara 14.19 och jag har redan gjort bra saker! Delat ut frukost och tränat Body Pump, götte! Nu ska det städas också.
Måste bara säga att jag tycker så jättemycket om Qx-N, det känns som att vi känt varandra aslänge (vilket hon också sa) och hon gör mig glad, glad, glad! Nej, jag är inte kär eller så, bara glad. Glad för att en fin människa vill umgås med mig!
Nu, städa.
Mycket, mycket, MYCKET att göra!
Det arga inlägget får vänta. Jag fick utlopp för lite av min ilska i mitt skolarbete iallafall.
Jag borde verkligen sova men jag är så stressad att jag inte vet vart jag ska ta vägen, det är verkligen allt på en gång nu! Hinner egentligen inte träna imorgon men jag tänker göra det ändå för det gör inget bättre att låta bli faktiskt...
Blir bara mer stressad om jag tänker på allt jag har att göra, vill egentligen bara sätta mig med skolböckerna igen men det går inte för jag måste verkligen sova lite också.
6.00 Gå upp
7.30 Hos Qx-N
9.00 I stan och dela ut frulle
12.00 Body Pump
13.45 Hem och städa som fan
16.00 Hämta PA (Hur? Taxi? Dyrt!!!)
18.00 Hemma igen, repa lite med N (tror jag, om den tiden passar honom dvs)
Senare blir det spela på Jazzå och förhoppningsvis iallafall testa ljudet på Favoritstället inför tisdagen.
På tisdag blir det upp skittidigt och skriva arbeten, sen träna, sen skriva lite till och sedan lektion. Klubben på kvällen och jag är så in i helvete nervös!
Hoppas jag glömmer bort att äta imorn, verkar inte finnas så mycket tid över till sådant iallafall...
Nåja, två och en halv timmes sömn nu iallafall. Yeah.
(Vann över Matmonstret, fy fan vad bra jag är!)
Kämpa, kämpa, kämpa...
Kom nyss hem efter en tur till Bergsjön och QX-N, vi handlade på Lidl inför frukostbjudningen imorn.
Det blev en smått kaosartad resa faktiskt, men det berättar jag om sen. Är så arg att jag inte ens vet på vilket sätt jag ska berätta. Men, iallafall, till mina egna triviala problem. Är så jävla in i helvete hets-"sugen". Inte för att jag är sugen egentligen men Matmonstret skriker åt mig. Ät, gå och handla, ät, ät ÄÄÄÄT!!!
Men nej, jag vägrar, jag ska inte, jag står emot och jag är stark, stark, stark. Mod och självständighet, precis som mina tatueringar säger. Mod. Och självständighet.
Ja, jag har ätit för mycket, men ingenting blir bättre av att jag äter ännu mer. Ingenting.
Magen gör ont, ja det gör den... Men det GÅR ÖVER!! Jag har tränat Combat idag och jag ska träna Body Pump imorn, på tisdag blir det dansklass och på fredag också. Däremellan har jag tänkt vara hurtig nån dag och träna på morgonen men vissa planer sätter nog käppar i hjulet för det...
Iallafall så blev det tre träningspass denna vecka, och kommer bli minst 4 nästa. Det är okej, det är det. Jag har tränat hårt när jag har tränat och verkligen tagit i (svårt att inte göra det iofs).
Och ikväll har jag inte tid med någon hets, jag har inte det, jag MÅSTE (och vill) plugga och jag ska vara hos QX-N klockan 7.30 imorn och göra helvetiskt mycket mackor :P
Nu ska jag iallafall sätta fart med mitt pluggande. Inte, inte, inte hetsa. Inte.
Kommer ett argt inlägg senare. Hej.
And it's time, time, time...
Sjunger Tom Waits, och det ligger något i det. It's time.
Jag har chansen nu, chansen att reda ut allt, chansen att komma på fötter igen, chansen att må bra...Eller ja, må bättre iallafall.
Jag har rivit upp sår på insidan av halsen, det gör fruktansvärt ont. Kommer inte kunna spy imorn och det är nog bra.
Ska inhandla soyaprotein och funlight och dieta på tänkte jag, det är billigt och jag är pank så det är en mycket bra idé,
Trött är jag också, N ligger på soffan bredvid och snarkar och det låter så tryggt. Jag har saknat honom här hemma, nu är han här och har hjälpt mig städa. Underbara, älskade vännen.
Jag måste sova nu, vill skriva så mycket men det går bara inte. Tänkte skriva en dikt men det får vänta.
Imorn:
*Städa
*Jamma
*Body Combat
*Frukost-inköp för hemlös-frukost
*Plugga som fan.
Natt.
Fadderbarn och hemlöshets-frukost.
På måndag ska jag och QX-N dela dela ut frukost till hemlösa. Vi ska handla imorn och göra mackor till förbannelse.
Jag tycker om att göra sådana saker. Jag vet att de flesta tycker att jag är otroligt egoistisk och de har rätt men jag tycker ändå om att göra sådana saker.
Skaffade ett fadderbarn idag också, om jag tar mig råd att hetsäta och förstöra mitt eget liv så kan jag iallafall hjälpa till att göra någon annans liv mer drägligt. Hoppas jag.
Ibland vill jag bara bli kramad.
Jag vill att du håller om mig ibland. Jag vill luta mitt huvud mot ditt bröst och höra dina hjärtslag för det finns inget annat som lugnar mig så mycket. Jag vill få vara liten ibland, jag vill att du ska klappa mig på huvudet, stryka mig över håret och viska i mitt öra att allt kommer bli bra. Att jag inte behöver oroa mig och att vi kommer klara detta. Att jag kommer klara detta och att du kommer klara detta. Vi.
Jag vill att du ska förstå och att du ska se att jag inte skiter i allt, att jag försöker förstå dig också och att det ibland bara inte blir som jag vill för det finns krafter i mig som skriker högre och drar starkare än vad jag själv gör. Just nu iallafall.
Du säger att du inte orkar mycket längre, och jag förstår. Jag hade inte heller orkat.
Men ibland är allt jag behöver att du kramar mig, att du tvingar mig att låta dig hålla om mig och inte släpper taget även fast jag skriker och gråter och slår. Ibland vill jag att du tvingar mig att lugna mig, och det gör du bäst med dina hjärtslag.
Jag kommer radera det här snart, jag lämnar inte ut mig såhär mycket.
Jag vill att du ska förstå och att du ska se att jag inte skiter i allt, att jag försöker förstå dig också och att det ibland bara inte blir som jag vill för det finns krafter i mig som skriker högre och drar starkare än vad jag själv gör. Just nu iallafall.
Du säger att du inte orkar mycket längre, och jag förstår. Jag hade inte heller orkat.
Men ibland är allt jag behöver att du kramar mig, att du tvingar mig att låta dig hålla om mig och inte släpper taget även fast jag skriker och gråter och slår. Ibland vill jag att du tvingar mig att lugna mig, och det gör du bäst med dina hjärtslag.
Jag kommer radera det här snart, jag lämnar inte ut mig såhär mycket.
